Robyn dansade aldrig ensam

Robyn, Way Out West

Betyg: 8/10

2010 var året då Robyn tog det stora steget från att vara en hyllad svensk popexport till att bli electrodrottning med hela världen. Body Talk-trilogin skapade en hajp som fortfarande är i liv, och det är först nu vi får beviset om att Robyn är Robyn med hela svenska folket.  Att ena dagen hyllas av Pitchfork och lira hos Letterman, för att andra pumpas ut i radiovänliga kanaler visar sig vara ett vinnande koncept, åtminstone för Robyn. Men det är få som lyckas behålla sin credd när kommersiella radiovågor härjar, men än så länge har Robyn ett stadigt grepp som vi följer slaviskt oavsett om vi har uppvikta jeans och sjömanstatuering eller baskläder från närmaste H&M. Dagens publikhav är bevis nog.

I en kroppsstrumpa dansar hon inför 25 000 personer, precis sådär som bara Robyn kan. Bara dansen är en fröjd, men tillsammans med elektroniska beats och syntslingor blir det årets största dansfest. Teddybears-covern Cobrastyle känns nästan som hämtad ur Robyns egna register.

Det sparas inte på något, den stora singeln Dancing On My Own avfyras som fjärde i ordningen, vilket även blir startskottet på dansgolvet. Känslan av att se Robyn le när 25 000 personer svajar med händerna i luften, förblir storslaget. Men dagen till ära, spelar det ingen roll om låten heter Indestructible eller Call Your Girlfriend, responsen är enorm oavsett.

Röyksopp-samarbetet i The Girl And The Robot når inte upp till sin fulla potential utan Bergen-duon. Det dansas för fullt, men saknaden av rymddräkter och deras fingertoppskänsla vid mixerbordet, blir en aning för påtaglig. Lite synd är det att det inte blir en favorit i repris.

När Robyn tackar för sig har årets största och första gympapass i Slottsskogen blivit avklarat, bara Prince kan få oss att vicka mer på höfterna, och han är näste man på tur.

Foto: Magnus Olsson