Live

Rodriguez
Stockholm Music & Arts, 3/8-2013

Publicerad: 5 augusti 2013 av Tobias Jakobsson

Jag har ännu inte sett Searching for Sugar Man. Den ligger fortfarande väntandes i min IMDb-Watchlist. Vid skrivande stund gör 353 andra filmer den sällskap på listan. Så jag sitter inte på alla intressanta och saftiga detaljer kring Sixto Rodriguez livshistoria, men jag har förstått att han inte riktigt haft samma tur som Bob Dylan.

Rodriguez har ju i alla fall givits en andra chans i och med filmen och gör helt jävla rätt i att utnyttja den. Tråkigt nog så låter det ganska tråkigt live. Inte dåligt, men ofta tråkigt. Gitarrerna är till en början alldeles för prominenta, distade till skyarna. Det låter gubbigt och som ungefär alla band i världen med medlemmar födda innan 1950.

Det är först när den akustiska gitarren får ta mer plats som man börjar glimta en förändring. Om man nu ska tvingas dra en annan jävla parallell till Dylan så är det ju att Rodriguez röst fortfarande låter relativt intakt, kanske inte lika säker som förr, men han klarar sig från att behöva väsa och kraxa fram orden. Kanske har det inte blivit lika mycket whiskey, cigg och dålig kärlek för Rodriguez.

När jag traskar runt i publiken för att hitta någon sorts sweet spot hör jag någon förklara att ”det här är ju inte alls så bra, filmen är mycket bättre.” Jag hoppas han har rätt. För det här framträdandet vinner inga Oscar-statyetter. Trots att jag inte hört hela berättelsen så känns det så oerhört enkelt att känna för honom. Att han förtjänar det här plötsliga och oväntade uppsvinget just nu, innan han tvingas möta slutet på sin horisont.

Foto: Annika Berglund / Stockolm Music and Arts