Festivalreportage

Rootstock – glamping på ett vinslott

Publicerad: 30 juli 2018 av Olivia Nordell

Text: Sofia Rönnkvist och Olivia Nordell
Foto: Sofia Rönnkvist

För den som kan något om fina viner så är tydligen Beaune i Frankrike “Bourgognevinernas huvudstad”. Precis intill staden ligger den lilla orten Pommard, och där var vi på musikfestivalen Rootstocks andra upplaga i ett vinslott för knappa två veckor sedan.

Ja, en festival på ett slott. VIP-festivaler och lyxiga musikupplevelser har det talats mycket om under det senaste året, och detta var inget undantag. Som det beskrivs på hemsidan är detta “the only festival in the world held in a privately owned vineyard”, vilket säger en del om de upptrissade förväntningarna vi hade innan avfärd. Så vi packade våra väskor med klackskor och blandade förväntningar för att utforska det glammigaste i campingväg vi kunde föreställa oss.

  • För en extravagant upplevelse som denna är kanske inte en stjärnspäckad lineup det som drar mest folk. Slottet i sig är som gjort för att ha ett riktigt påkostat och oförglömligt bröllop på, vilket är vad en av de andra press-personerna faktiskt visar sig vara där för att skriva om. Namn som Jungle, Breakbot och Keziah Jones skyltas med på hemsidan, och resten är till största delen inhemska mindre kända artister. Platsen i sig är det riktiga dragplåstret, och prislappen för den tre dagar långa festivalen är ganska saftig. Endagsbiljetterna ligger på utgångspriset 60 euro och i det allra dyraste laget finns “The Ultimate Package” för 3000 euro, alltså närmare 31 000 svenska kronor. Då ingår boende på glamping och en radda andra fördelar mot övriga besökare.

    Glampingen på Rootstock är även där vi bor, med totalt åtta tält som satts upp av ett inhyrt pop up-hotell som snott ihop allt på rekordtid. Vi får även höra från en av sönerna till ägaren av slottet att glampingen faktiskt började som ett skämt från hans sida, när vi på festivalens första natt blåögt råkar vandra rakt in i artistloungen. “Dad we should do camping next year”, och vips var glampingen ett faktum. Vad vi kan tyda är det dock ingen succé, eftersom alla som bor i tälten antingen är influencers, PR-människor eller skribenter likt oss själva. Sonen vi pratar med visar sig även spela i ett av banden som är bokade, Apollo Complex. Poletten trillar direkt ner om varför just det namnet är med på spelschemat både på fredagen och lördagen.

  • Glampingen håller dock precis allt vad det lovar. Tälten är fantastiska, med dubbelsängar så långt bort man kommer från en sovsäck med en ihopknögglad tjocktröja som kudde. En frukostbuffé dukas upp varje morgon som blixtsnabbt raderar minnet av andra festivalfrukostar som bestått av räkost på vetekakor – fantastiska luncher med tillhörande vin serveras på glampingområdet och det är aldrig kö till duscharna. Det är verkligen ett pop-up-hotell, med i princip all den bekvämlighet som ett hotell erbjuder. Men det är också bara ett ställe med åtta tält att sova och äta på. Med risk för att låta som Carrie Bradshaw kan vi inte låta bli att undra vad poängen med camping är om det inte integreras in i festivalupplevelsen. Behövs det bara fler människor som är villiga att betala för någonting lite mindre bekvämt än ett hotell? Det är ju ändå festivalens andra år och det första året med camping, behöver det bara tid att växa? Eller ska man bara acceptera Rootstock för vad det är – en festival för medelklassen som gärna vill ha en faktisk dörr att låsa om sig? Det finns inga krav på campingfester eller extrem fylla här, vilket faktiskt verkar passa klientelet perfekt. I stället erbjuds ju aktiviteter och massage för 50 euro i trädgården, eller eget utforskande av staden innan musiken börjar på eftermiddagen.

  • Eftersom festivalen ska ha det där lilla extra så erbjuds som sagt ett hopplock av aktiviteter för den som vill och är villig att betala. Det ska finnas ”beauty workshops” som vi dock inte lyckas lokalisera och yoga varje förmiddag, men främst en guidad cykeltur runt om i det världskända vindistriktet samt en vinprovning med tillhörande munsbitar. Noviser som vi är känns det nästan dumt att inte passa på att lära sig lite om vin, speciellt när det ingår själva drickandet av det. Lyckligtvis är det elcyklar som gäller för rundturen, och en man iförd en tröja med texten “May contain WINE” är vår guide. Passionen över rankorna sprutar ur honom och smittar av sig lite. När vi senare på dagen kommer till vinprovningen är det dock snack om tanniner och bouquets som tar ner det där nyfunna självförtroendet om ens kunskaper på jorden. Under provningen får vi dock möjligheten att möta the man of the hour – Michael Baum. Tech-mogulen från USA har för några år sedan köpt vingården vi befinner oss på. På väldigt typiskt amerikanskt manér talar han om sin bakgrund, vinerna och gemenskapen i regionen. Musiken får väldigt lite plats när han pratar, vilket kanske förklarar ett och annat om varför Rootstock känns mer som en semester än en festival. Visst finns det band och musik, men det är inga speciella bokningar och är inte heller fokus för varken arrangörer eller besökare – istället är det något i periferin som gör att man kan kalla det för just festival. 

    Förutom vinprovningarna, cykelturerna i världskända vindistrikt och att platsen festivalen hålls på är 300 år gammal är det utformat som en stadsfestival precis som de vi känner till. När musiken tystnar beger sig den absoluta majoriteten av besökarna tillbaka till sina hotell, eller till någon av de öppna barerna i staden. Det som skiljer Rootstock från våra svenska festivaler är just dess fokus på de tidigare nämnda VIP-upplevelserna – de går så långt som att ha VIP-spelningar efter att Breakbot, som sista akt på lördagen, tystnat på stora scenen. I en inglasad veranda kan de besökare som inte bemödat sig att köpa ett VIP-pass från utsidan titta på hur den lilla minoriteten dansar till franska DJ:s och dricker vin ur (chocken!) vinglas gjorda av riktigt glas. Visst känns det exklusivt, men det verkar inte vara en exklusivitet som särskilt många känner att de vill betala för. De som är här efter att ordinarie festivalområde stängt är tidigare nämnda influencers, artister som spelat på festivalen samt anställda på vingårdar från distriktet. En liten grannskapsfest med ett par wild cards, med andra ord.

  • Diskussionsvågen om dessa typer av tillställningar började verkligen ta fart i och med den påkostade festivalen Fyre på Bahamas förra året, som utlovade VIP-upplevelse deluxe men slutade i total urspårning. Fiaskot blev en världsnyhet, och under de senaste månaderna har så väl VICE som DN skrivit reportage och krönikor om hur festivalupplevelser förvandlats till att vara luxuösa get-aways i stället för leriga, stökiga skogsfester. Medan det onekligen är ett problem att festivaler som sätter dans och kollektiv-vävda upplevelser i fokus börjat sina, är Rootstock en festival som uppkommit ur ett helt annat fokus. Det är en festival för människor som älskar vin, vackra miljöer och halvokänd fransk musik. Ibland kan det kanske få vara bra så.