Roshambo

Det är något med den svenska indierocken. Den är näst intill obefintlig. Medan svensk pop har varit internationellt erkänd i decennier kan våra stora indierockexporter räknas på en hand. Om detta beror på bristande uppmärksamhet eller bristande kvalitet låter jag vara osagt, men Roshambo gör sitt bästa för att motbevisa den sistnämnda tesen.

Och visst jobbar de i uppförsbacke – de råkar nämligen befinna sig utanför Sveriges musikaliska huvudstäder. Att tvätta bort småstadsstämpeln är inte det lättaste, och det gör onekligen genombrottet svårare att uppnå. De är långt ifrån Stockholms eller Göteborgs musikscener, där även det mest mediokra band tycks få något slags skivbolag på deras sida. Roshambo spelar numera i en liga där utgivning på ett skivbolag känns motiverat – inte minst på grund av hur bra deras nya material låter.

När jag kollade på deras spelning den 2 mars i hemstaden Karlskoga var det uppenbart att de har utvecklats som framförare, musiker och låtskrivare. Där debutskivan var energifylld bekymmersfri rock låter deras senaste material mer som en blandning av The Vaccines och WU LYF och skvallrar om ett större emotionellt djup. Det tar alltid ett tag för band att hitta sig själva – och jag tror att Roshambos kommande skiva kommer vara deras ställningstagande och genombrott. Förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge.

https://soundcloud.com/roshambo_sweden/roshambo-youth-alliance