Roskildes självskrivna souldrottning
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Janelle Monáe

Roskilde

Betyg: 9/10

Musiker som levererar fullfjädrade liveshower av hela sitt hjärta för att glädja sin publik har alltid legat mig varmt om hjärtat. Mina förväntningar på R&B- och soulsångerskan Janelle Monáe och hennes framträdande är minst sagt höga, då Roskilde mycket sällan bokar samma akt två år i rad. När de väl gör det kan man förvänta sig något alldeles extra.

Efter att en konferencier piskat upp stämningen faller skynket som dolt Monáe och hennes band på scenen, och publiken vrålar vilt ut sin iver. Inledningsvis blir det inte riktigt det klimax jag hoppats på när Monáe uppenbarar sig, men jag ändrar mig snart. Hon är ett fullfjädrat performance-proffs, med en gudabenånad röst, danssteg tydligt inspirerade av Michael Jackson, ett genuint glatt band helt klätt i svartvitt (som dessutom är sanslöst skickliga musiker) och en utstrålning som strax får mig att vekna. Monaés bredd är uppenbar, då musiken skiftar mellan neo-soul, funk och världsmusik med experimentella inslag.

Det är främst själva estetiken som grabbar tag om mitt hjärta, och att den så väl går hand i hand med musiken. Det är svårt att missta sig på vad temat svart och vitt tillsammans betyder, och bastrumman pryds av en spiral där de två färgerna smälter samman i en vacker symbios. Det är just det som Janelle Monáe står för. Hon är en av få artister som uttryckligen tar ställning, och faktiskt jobbar hårt för det hon tror på (acceptans, jämställdhet och rättvisa) som så många andra bara sjunger med tomma ord. Och var någonstans passar inte detta engagemang bättre än på Roskilde, en festival som skänker hela sin vinst till välgörenhet och arbetar aktivt för att förbättra världen?

Efter en fantastisk Jackson 5-cover på I Want You Back, skjuter stämningen i taket när både Cold War och Tightrope rivs av på en gång, till allmän dans. Extranummer blir en förlängd version av Mushroom & Roses. Monáe får ned hela publiken på marken, hennes band låtsas sova, och slutligen lägger hon sig ner själv, innan alla på given signal kastar sig upp i en två minuter lång dansfest, där alla på scen kastar sig åt alla håll och massakrerar sina instrument. Efter denna grande finale står vi, svettiga och pustande, och ser Monáe sjunga Happy Birthday To You till en lyckligt lottad kille som fyller år och blivit upplockad ur publiken.

Om Björk är Roskildes självklara drottning, så är Janelle Monáe festivalens souldrottning. Liveshower blir nästan inte bättre än så här.

Foto: Magnus Olsson