Röyksopp, Dans Dakar 1/6-2013
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Det första jag möts av är en dränkt langos och en Melt!-tygkasse som passerar mitt sikte. Det fuktiga gräset slafsar lite när vi vandrar omkring vid Universitet. Dans Dakar har börjat och folkmassorna strömmar, jag är uppriktigt förvånad över alla som trotsar det regn som Röyksopp tagit med sig från Tromsö. Den norska duon har under 00-talet gjort sig ett namn inom den elektroniska sfären. För många är det deras välgjorda livespelningar som blivit ett signum. Jag skulle inte säga att de är ett oprövat kort bakom skivspelarna, men för många är det trots allt främmande.

2009 släpptes Junior, en platta som behandlar dansgolven och ger oss en lekfull aura i likhet med debuten Melody A.M. Uppföljaren Senior är en mörkare historia, här handlar det om snårigare och djupare electronica. Det är mer Fever Ray än ett fullsmockat dansgolv. Med det i bakhuvudet vet förmodligen ingen vad de har att vänta och några livespelningar har de inte gjort på svensk mark sedan Siesta! 2010.

 

 

 

 

 

När Daft Punk släppte Random Access Memories var hyllnigskörerna inte långt borta och visst finns det förmodligen en undermedveten påverkan att det står just Daft Punk på etiketten. Förmodligen färgar det oss mer än vad vi tror eller vågar erkänna. Somliga ställde frågan om hyllningarna haft samma klang om den släppts under pseudonym? Förmodligen inte. Ungefär så är det med Röyksopp dagen till ära. Jag tror vi jublar lite extra för att det just är Röyksopp. Kanske inget fel i sig, det är trots allt efterlängtat att få se Torbjorn Brundtland och Svein Berge, även för mig som sett dem otaliga gånger innan. Det är väl tur att det står i spelschemat att det är just Röyksopp som lirar annars hade jag förmodligen inte haft en jävla aning.

De ljudbilder som målas upp lånar aldrig rytmik av What Else Is There? eller Happy Up Here. Det bottnar i house och disco. Inget fel i sig, men där och då ställer de sig som ett band i mängden. För just nu finns det inte så mycket som skiljer dem från  valfri dj på området. Men det finns fler problem, trots att de spinner fint och låter beatet hoppa till i bröstkorgen ett par gånger brister det i variation. Röyksopp har genom åren lyckats visa upp en enorm mångsidighet; från knarkiga Röyksopp Forever till brottarhits som Robyn-samarbetet The Girl And The Robot. Nu får vi en mer monoton housevägg att bestiga. Många knyter händerna mot skyn och vevar loss, andra ställer sig frågan: ”Varför?”. Och jag kan förstå båda lägren. Det finns en gnutta av besvikelse för dem som förväntat sig mer från just Röyksopp, eller åtminstone musik förpackad som om det vore Röyksopp. Själva grejen med dj-set är att det kan bli lite vad som helst och det är tyvärr deras fälla den här gången. Men det är av vikt att understryka att båda Brundtland och Berge mycket väl vet hur skivspelarna fungerar, många slingor strömmar ut och pulserar i det blöta gräset. Ganska många landar rätt i gapet på en hungrig danspublik, men det här mötet är inget som kommer gå till historien. Röyskopp som dj-set är bara ett namn och ett gage – som liveakt är det något sprudlande och alldeles fantastiskt.

Foto: Alexander Tillheden