Rymdkraft
Emmabodafestivalen, 23/7 – 2015

I och med att Emmabodafestivalen genomgick förvandlingen från Indieboda till Electroboda fanns det en genre som inte riktigt går att placera i något av de två facken: bitpopen (eller blipblop/chiptune – kärt barn har som bekant många namn). Tidigare var den ett givet inslag i form av framför allt (tidiga) Slagsmålsklubben och dess olika avarter, och i övergången från pop till dans fanns det fortfarande plats för just det bandet. Som bekant finns det dock inte en oändlig mängd projekt relaterade till just SMK, och det är därför både kul och glädjande att Emmaboda fortsätter att boka chiptune. Förra årets Dunderpatrullen kan möjligen ha avfärdats som något av en flumbokning med tanke på gruppens massiva Youtube-succé, men även deras set var pepprat med en del blipblop.

Årets bokning av Rymdkraft sysslar mindre med komedi utan det är dansant och upbeat bitpop. Det är smalare och nördigare än de tidigare bokningarna, och många som traskat fram till Kojan mitt på dagen har nog faktiskt ingen större aning om vad de ska förvänta sig. Stundtals är det nästan för intensivt: det tidiga klockslaget är inte direkt perfekt lämpat för så energifylld och smått galen musik. Sedan finns det riktiga fans på plats också: vi som, mitt i tonåren, såg Kantarelle EP som ett av 2006 års viktigaste musikögonblick och lyssnat regelbundet sedan dess. Jag tror och hoppas att personen i den mycket ändamålsenliga rymddräkten är ett mer eller mindre inbitet fan. Musikvalet är en kombination av material från den helt nysläppta Space Force blandat med klassiska spår som Smuggeldans 3000 och Kantarelle, lite singelsläpp som Plingonberris och ett gäng remixer. En ny låt tillsammans med norsken Laffe the Fox premiärspelas och funkar som väntat: folk skuttar och dansar för att det går och det är så man ska göra, även om majoriteten inte plöjer ned sin själ i det. Förutom just Kantarelle (som med sin Varan-TV-sampling fortfarande är helt underbar) står en sprallig remix på Bumbibjörnarnas ledmotiv för spelningens kanske absolut trevligaste ögonblick.

Allt som allt så är materialet kanske inte det absolut bredaste, alla remixer inräknat, och det är förståeligt både med tanke på speltid och publik varför det aldrig riktigt, riktigt lyfter. Ändå är det på ett plan otroligt kul att se en av de mer betydande, svenska bitpopartisterna spela live på en festival under 2015. Med Ctrl+Alt+Dance ute ur bilden finns det, olika spel- och populärkulturskonvent undantagna, begränsat med möjligheter att uppleva den här typen av musik.