Sameblod
Jazzhuset, 5/6-2013

Under huvuddelen av de 45 minuter Mikael Mattisson spenderar på Jazzhusets scen står han så långt fram han kan utan att ramla ner. Tårna slutar vid plattformens ände. Och vare sig Sameblod framför låtar från förra årets debutskiva eller introducerar spår från EPn Swoon – som det dagen till ära är releasekalas för – står Mattisson och blickar rakt fram över publiken, ryckandes i sin t-shirt som om det bultande hjärtat inte får tillräckligt med utrymme.

Visst, det är långt ifrån en gravallvarlig uppenbarelse. Duon Sameblod, inför publik förstärkta med ytterligare två musiker, kommunicerar gärna med sin publik, stämningen är uppsluppen, snudd på rastlös, och basisten Frederick Rundqvist hinner fyra av en rad olika dansmoves. Under avslutningsnumret UR Road beger sig både han och vokalisten Mattisson ut i publiken och hoppar runt. Men det som gör Sameblod till en smått förhäxande liveupplevelse är kontrasten mellan den uppeldande musiken och det innerliga allvaret som så vackert förstärks av hur Mattisson levererar det.

I skolan fick man alltid höra att ett bra knep när man höll tal kunde vara att fästa blicken på en punkt ovanför sina åskådare. På Jazzhuset ser sångaren ut att vilja flyga genom publiken och bort i riktningen han tittar. Inte på grund av scenskräck – men för att, hur klyschigt det än låter, texterna förflyttar honom (alternativ teori: för att baren ligger ditåt och han är sugen på mer öl). Det ger spelningen en direkt drabbande eskapistisk atmosfär. Den uttrycksfulla virvelvinden Loud är kanske det främsta exemplet men även en låt som den mer svårmodiga Birthmark injiceras extra kraft.

Rummet är inte trångt men fylls på. Till slut har inte Sameblod fler nummer att trolla fram ur sin liverepertoar och några ropar krävande att de ska köra repriser. Så blir det inte och det är förmodligen för det bästa – utifrån det material de har genomför bandet ett set av perfekt längd. Sammantaget är åsynen av de fyra inlevelsefulla musiker som för kvällen bildar Sameblod nästan lika starkt laddad som deras låttitlar Always och Forever.