Santigold blev ingen gyllene fest

Santigold, Way Out West

Betyg: 4/10

Den amerikanska sångerskan Santi White, mer känd under alias Santigold, står inte direkt för fredagens bästa spelning eller största överraskning. Det är ljummet, lite halvmesigt och tyvärr ganska trött. Det känns mest som en vanlig dag på jobbet, både för henne och mig.

Santigold inledder frisk med peppiga Go. En bra inledning där bakgrundsdansarna stutsar runt på scen och Santi far omkring som ett yrväder. För ett ögonblick känns det kraftfullt och med potential. Santigold känns som den där M.I.A hon alltid tvingas jämföras med. Men Santi är inte M.I.A. Hon är mindre. Och sämre.

Vanligtvis har Santigold en relativt stark röst. Men idag räcker den inte till. Hon ursäktar sig, berättar ödmjukt att rösten är på väg att försvinna men att vi kan ha kul ändå. Dessvärre blir det inte särskilt kul. Det är inte bristen på ambitioner som spelning halv-seg, det är bristen på leverans. Och tyvärr, publik. Santigold ligger brutalt schemamässigt. Efter The Hives, innan Robyn och samtidigt som Fleet Foxes. Men någon måste ju spela där och Santigold drog nitlotten i år. En mycket stor del av publiken sviker Santi och dricker istället öl eller lyssnar på Fleet Foxes. För en artist som Santigold är publiken själva en väldigt stor del av helhetsupplevelsen. Med glesa publikled är det svårt att leverera en dansant föreställning.

Det som i nattens mörker hade kunnat bli en utflippad och galen spelning blir i eftermiddagssolen inte mer än en cirkusföreställning utan sammanhang. Det hjälper inte att festivalens coolaste bakgrundsdansare illustrerar varje låt med sina kroppar, att den lilla men tappra publiken försöker få igång en stämning eller att bandet gör allt i sin makt för att dölja Santigolds allt mer utblottade röst. Hästar på scen, ett band utklädda till aztek-kungar (?) och bakgrundsdansare som byter kläder på kreativa sätt hjälper föga. Det blir helt enkelt inte särskilt bra.

Santigold har ett flertal bra låtar, vanligtvis en bra röst och en intressant approach men idag blev det bara lite fel. Tyvärr. För detta var i förväg en av de konserter jag mest såg fram emot under hela fredagen. Jag lämnar konserten något besviken men med en förhoppning om att jag snart får se henne igen. Med en röst som håller och med publik som kommer har Santigold potential och kan säkert bli riktigt, riktigt bra.

Foto: Karl Eklund