Satellite Stories

Av någon anledning känns Satellite Stories ständigt aktuella, är det inte ny musik som är på ingång är det en ny spelning. Den här gången är det både och; albumet Pine Trails damp ned i slutet av förra året och det här året börjar man med ett gäng spelningar. Hjulet snurrar helt enkelt. Och det går bara snabbare för dem, Two Door Cinema Clubs finska kusiner. Vi fick en liten pratstund med bandet inför helgens bravader i Sverige.

Den här vändan gör ni ett stopp redan ikväll hos Mejeriet i Lund för att imorgon återigen invadera Debaser Strand. Men det är långt ifrån första gången ni besöker vårt avlånga land, vad kan vi förvänta oss den här gången?

– Ett nytt album, ett nytt set och en helt ny produktion. Glöm allt du trodde att du visste om oss, verkligen allt har förändrats. Okej, inte riktigt allt, vi kommer förstås spela några låtar från vårt första album och det är fortfarande vi fyra som står bakom allt.

Förra året släppte ni ett nytt album – Pine Trails – åt vilken riktning skulle ni säga att ni är på väg?

– Det första albumet var lite av en ungdomlig punk-skiva för oss medan Pine Trails bjöd på både ett större och mörkare sound och låtarna i sig hade en större produktion bakom sig. Vårt tredje album kommer inte handla lika mycket om stora ljudbilder, istället blir det låtarna i sig som får större rum. Rent musikaliskt kommer det här vara indiepop att dansa till, men vi visar även upp andra sidor där det kan låta som Pixies, The Police och Major Lazer.

2014 har precis börjat, ni gör två spelningar i Sverige och sedan väntar resten av Europa. Vad har ni för planer för 2014?

– Hela januari har vi bunkrat ihop oss i studion och jobbat fram nya låtar till vårt nästa album. I februari gör vi en månadsturné genom Europa med stopp i nio länder. Efter det återvänder vi till att jobba fram ny musik och sen ska vi lira på The Great Escape i England. Efter det är det ganska svårt att säga vad som händer, Pine Trails har öppnat upp många nya möjligheter för oss som vi måste utforska.

Vi hör ganska sällan om vad som händer på den finska popscenen undantaget er och French Films. Kan ni berätta hur scenen ser ut?

– Om du sjunger på finska är popscenen ganska bra, men sjunger du på engelska är det svårare att få skivkontrakt och att bli spelad på radio. Men vi gör inte musik enbart för den finska publiken, så vi gör helt enkelt vår grej och ser om det funkar. Bortsett från publiken har vi inga direkta kopplingar till den finska scenen. Det i sin tur beror på att vi bor i norra Finland och hela musikindustrin är baserad i den södra delen av landet

Sist men inte minst, vad lyssnar ni på just nu?

– Den senaste tiden har vi lyssnat mycket på indiepop (Kakkmaddafakka, Smallpools, Bombay Bicycle Club) och en del elektronisk musik som Cashmere Cat och Wave Racer. Den nya elektroniska scenen är helt fantastisk, det känns som att man upptäcker en ny artist eller genre varje gång man besöker Soundcloud.  Unga producenter upptäcker och testar stilar och gör vad andra anser är fel och på så vis kommer ofta något nytt. Det är lite av den attityden som vi vill ta in i vår musik.