Savages
Hultsfredsfestivalen, 14/6-2013

London-kvartetten Savages var under förra våren ett av Storbritanniens mest hypeade band, redan innan de släppt något nytt material. Sedan dess har bandet gått från klarhet till klarhet; debutsingeln Husbands, en hyllad spelning på Stay Out West förra året, en live-EP och i början på maj kom äntligen debutskivan Silence Yourself – en av få debutskivor där resultatet faktiskt överträffar högt satta förväntningar. Inför spelning på Hultsfredsfestivalens White Stage, den större av de två tältscenerna, var förväntningarna naturligtvis höga även om bandet knappast hade optimala förutsättningar – en liten bit bort spelade shoegazelegendarerna My Bloody Valentine exakt samtidigt.

Det visade sig dock snabbt att oron var helt i onödan. Som på Silence Yourself är Savages ett otroligt tight liveband, varje riff och varje not sitter i det närmaste perfekt – utan att för den sakens skull kännas koreograferad – och Jehnny Beths röst är precis lika bra som i studion, kanske till och med ännu vildare och mer intensiv. Savages lyckas på en liten scen, med en liten men entusiastisk publik, skapa otroligt mycket med väldigt lite; med sång, en gitarr, en bas, trummor och lite rök leverar bandet en liveshow som hör lika mycket hemma på arenor som på en svettiga rockklubb.

Savages har, trots att de bara spelat tillsammans i lite mer än ett och ett halvt år, ett låtmaterial som vida överstiger många betydligt mer rutinerade bands, vilket naturligtvis hjälper till att hålla kvaliteten uppe genom hela spelningen, och de är ett av få band som både känns nya och spännande och etablerade och rutinerade samtidigt. Tyvärr är det inte speciellt många ur festivalpubliken som hittat till White Stage – kanske på grund av My Bloody Valentine, kanske på grund av att campingfestandet lockade mer – men de som faktiskt tagit sig dit fick avnjuta ett av världens kanske bästa rockband just nu.

Foto: Alexander Tillheden