SBTRKT
Hultsfredsfetivalen, 15/6-2013

För två veckor sedan såg jag Justice på Dans Dakar, även då som DJ-set. Det var absolut en angenäm upplevelse, men känslan av att man hade föredragit en riktig liveshow gick aldrig att bli av med. Så är det nästan alltid när det kommer till dessa set, så även med SBTRKT. Visst, den häftiga masken är på, och tidvis dansas det rejält. Att folk är peppade märks tydligt, den tappra skara som faktiskt är där, men det räcker liksom inte. Låtvalet är ofta spännande, men allt som oftast är mixarna under all kritik. Absolut, Aaron Jerome är en fenomenal producent, men som live-mixande är det ibland nästan pinsamt dåligt.

Att en elektronisk artist av en sådan kaliber är tidvis helt oförmögen att beatmatcha är minst sagt chockerande. Publiken verkar för det mesta inte beröras av detta, utan jublet är, såklart, som störst när man spelar sina egna låtar. Hold On hör till en av spelningens finaste ögonblick, och den är nästan ännu överväldigande live än vad den är på skiva. Mest får vi dock höra mycket future garage och UK bass, dansvänligt och ganska exakt vad man förväntat sig. Helt i linje med den egna musiken. Inte helt fel med andra ord. När man senare i setet drämmer av fantastiska Wildfire är allsången i takt med Little Dragons förföriska röst total. Där och då, med tallar som lyser röda i kvällssolen glömmer jag de tidigare misstagen och dansar tillsammans med resten av publiken.

Illusionen är dessvärre kortvarig, och den slås sönder i tusen bitar när man väljer att spela Kendrick Lamars Swimming Pools (Drank). Underligt, helt klart. Fett, absolut. Jämfört med A$AP Rockys hus-DJ som också spelade den under torsdagens spelning, då den endast fungerande för en lång startbana inför vad som skulle komma. Då var publiken kanske mer insatt, men responsen nu är långt mycket bättre. Versionen är också något upphottad i typiskt post-dubstep maner. Jag kliar mig i huvudet men dansar ändå. Mot slutet, när James Blakes sagolika Retrograde får förbipasserande besökare att stanna till och sjunga med, är det något som inte riktigt stämmer. Ett publikfriande val, utan tvekan, men ingenting mot originalet. Som avslutning blir det timmens oklarast låtval i form av Commons Testify. Nu skakar jag mycket mer på huvudet än på höfterna, vänder på klacken och återvänder till campingen.

Foto: Magnus Olsson