Seinabo Sey
Rock Werchter, 27/6 – 2015

Eftersom Rock Werchter, en av Europas fem största rockfestivaler, bara har tre scener blir det mycket folk oavsett akt som spelar. Seinabo Sey har med två projektiler till singlar och två EP:s ristat in sitt namn i byggnader även långt utanför Sveriges gränser, men hon säger själv att hon aldrig har spelat inför så mycket människor som hon gör den här eftermiddagen. Klub C, en enorm inomhusscen i trä som blir olidligt varm under dagtid men som sluter sig runt om sina besökare likt en vakande kyrka, är inte fylld men den kokar ändå. Och där uppe står Sey med sina tre medmusikanter – utan bagage.

”Vi kommer få göra det här lite annorlunda. Vi ville inte ställa in”, säger hon och vad som följer är en rasande snabb anpassning till den prekära situationen. Efter att ha flugit från Bråvalla till Bryssel har bandets väskor gått och gömt sig, vilket här gör att Magnus Lidehälls omskrivna produktioner hyvlas bort från slutprodukten. Kvar blir minimalistiska arrangemang utan körer, utan beatsen – men med Seinabo Seys röst i absoluta förstaledet.

Det blir intimt, knappast en bättre spelning än det hade kunnat vara, men betydligt mer speciellt. Sey berättar utförligt om trasig förälskelse innan Poetic, slår sig om bröstet och peppar sig själv likt texten i Younger och visar om och om igen vilken stark personlighet som ryms i hennes försiktiga scenspråk. I just Younger pausar hon två eller tre gånger för att applåderna mellan tonerna överröstar henne. En ny låt framförs helt acapella eftersom den bara består av text än så länge och i Hard Time spottar svenskan orden så hårt att flera åskådare tittar varandra i ögonen och skakar på huvudet.

Det är inte en konsert som flyter och det blir faktiskt dess stora dragningskraft den här gången: vi ser en kommande superstjärna som tvingas anpassa sig till trista omständigheter under hennes största konsert hittills. Hon gör det med ett mod, en charm och en anspråkslöshet som kommer ta henne till toppen.