Volume 3 är, rätt logiskt, nummer 3 i raden av She & Hims diskografi, med deras julalbum A Very She & Him Christmas borträknat. När debuten Volume 1 kom 2008 hade det lika gärna kunnat bli ännu ett av de bortglömda albumen av filmstjärnor som ska ”försöka sig på en annan bransch” och misslyckas. Men Zooey Deschanel, i She & Him kompad av singer/songwritern och Monsters of Folk-medlemmen M. Ward, lyckades med att skapa sig ett namn i musikbranschen. Deschanels nästan Nancy Sinatraliknande röst och låtskriveri kombinerat med Wards producerande, gitarrarbete och bakgrundssång skapade en liten indiepärla som förvandlade She & Him till ett då säkert namn i indiepopsammanhang. Den senare Volume 2 med sitt tydliga 50- och 60talsinspirerade sound lät precis så där behagligt, enkelt popsimpel, precis som föregångaren, att den vilade på en tunn linje mellan besvikelse och förtjusning och landade någonstans i mitten.
Fem år efter debuten släpps Volume 3 och ingenting har förändrats. Samma antal covers – denna gång Blondies Sunday Girl och Harry Nobles Hold Me, Thrill Me, Kiss Me, samma halvmediokra texter – denna gång med ännu mer fokus på hjärtekross och separation än tidigare. På samma sätt som Volume 1 och Volume 2 föll på hur tomma texterna kändes faller även Volume 3 på samma sätt. Det är ingenting i de otaliga brustet hjärta-texterna som känns. Det är något nästintill falskt med hur Deschanels röst fungerar i de sammanhangen – som om hon inte skrivit dem själv, som om hon har någon annans ord i sin mun. Någon annan som skrivit om hennes eget hjärta och hennes egen sorg.
Albumet är egentligen inte så dåligt i jämförelse med de två tidigare skivorna – det håller samma kvalitéer. Men det är just det. Det finns ingenting nyskapande i Volume 3 på samma sätt som Volume 1 var en efterlängtad ny tappning på indiepopen. Det finns ingenting i Volume 3s textrader som ”What’s a man without all the attention / Well, he’s just a man / And why do you think that no one will hear what you go to say? / Who am I without all your affection? / I’m a nobody too / I’m not above being unloved, if that’s how I got to pay”, ingenting i de simpla ackordföljderna, ingenting i de klämkäcka intetsägande refrängerna. Allting låter precis som för fem år sedan. Lägg till låtar från alla tre album i en spellista och det är nästintill omöjligt att avgöra vilken låt som tillhör vilket album, med undantaget från att låtarna från Volume 3 är snäppet sämre, med mindre själ och mindre samhörighet med varandra.
Volume 3 är ett livs levande bevis på att det kan vara nyttigt att gå vidare. Jag vet hur säkert det kan kännas att fortsätta att komma tillbaka till samma trygga famn och fortsätta att jaga samma känsla men ibland måste man se över sitt eget huvud för en gångs skull. Inse fakta: det finns ingenting kvar att hämta och vi kommer bara repetera samma inövade scheman igen och igen och igen. She & Him har utan tvekan potential att öka som band – i ett av de få nya spår albumet tar, Together, dras det åt lite äldre R&B-influenser som skulle kunna utvecklas till något fantastiskt, men stannar precis där det skulle kunna lyfta. Volume 3 fungerar alldeles utmärkt som bakgrundsmusik, men det är så långt det sträcker sig.