Shlohmo
Coachella, 11/4 – 2014

Vi badar fullkomligen i solsken, allt annat än optimalt för den amerikanska producenten Henry Laufer. Förvisso sprungen ur det solkyssta landskapet, men han har alltid valt en plats i skuggorna. Där har musiken frodats och levt sitt eget liv. Gobi-tältet omvandlas därför snabbt från en plats i öknen till en mörk bakgata i Los Angeles.

Likt många musiker av sin tid har Shlohmo ett tydligt driv åt den experimentella down tempo-arkitekturen. De hiphop-orienterade beatsen landar i ett av Coachellas alla weed-moln, givetvis till allas stora förtjusning, men ångorna efter Shlohmo är desto mer destruktiva. Tunga beats möter ett avskalat arrangemang, tillsammans bygger det något mina öron knappt vågat hoppas på. Då har jag ändå vandrat i hans spöklika-arrangemang ett par år, men också sett hur Banks-samarbetet gett hans karriär lite välbehövligt syre. Så jag är inte förvånad när Jeremiahs Fuck U All the Time river allt i sin väg.

Länge fick han kämpa med titeln nykomling, redan för två år sedan kunde jag personligen nämna Shlohmo i samma mening som lovande. Jag var trollbunden på Roskilde, nu är jag i trans på Coachella. Efter en dag där lungorna bränts bara av inandningen känns den betydligt kyligare antappningen som paradiset på jorden. Vi befinner oss i en mörk vrå som vi aldrig tänkt lämna så länge Henry Laufer vrider på rattarna.