
Shoreline avslutade Emmaboda
Publicerad: 2 augusti 2013 av Magnus Olsson
”Spela Shoreline”, du har läst det överallt. Internetflugan som ger BD nya vingar och vaggar in generation efter generation i Broder Daniels vemodiga skattkammare. De flesta hittar antagligen dit utan detta slagord som kommit att cirkulera likt ett manifest. Bland kommentarer och på barer är det nästintill givet att mötas av ”Spela Shoreline”. Men kanske inte lika många som tar det fullt ut.
Emmabodafestivalen var från början en indiepopfestival som fostrat många av Sveriges främsta musiker under 90-talet. Läs Honey Is Cool, Brainpool, Popsicle, Yvonne, Bad Cash Quartet och just Broder Daniel. Även namn som Olivia Tremor Control, Neutral Milk Hotel, Pavement, Godspeed You! Black Emperor, Band of Horses och Yeah Yeah Yeahs när det begav sig. Bara tanken på att Pavement klippt gräset på den småländska ängen och att journalister kastade fisk på Mando Diao – Dennis Lyxzén fick nöja sig med kött, dock av fansen – gör varje själ nostalgisk. Det var en tid då gitarrbanden var fler än dj-akterna – nu är det tvärtom. Indieboda blev dansboda. Tänk vad tiden går.
Festivalen har alltid varit nere med kidsen, oavsett om det är ränder på tröjan eller om det är av en mer uringad karaktär. Vilket också förklarar varför Emmaboda slår publikrekord år efter år. I år en ökning med 400 personer till mäktiga 11 100 besökare, ta in detta i en tid då de flesta av våra större festivaler haft det tufft trots trygga händer om ryggen. Emmaboda har ingen rygg och uttrycket indieboda får en helt ny betydelse, ej sammankopplad till gitarrer. Säg vad du vill, men det finns något fängslande att se publikhavet explodera på den småländska ängen. Få festivaler om ens någon på svensk mark kan mäta sig med det. Festivalkartorna må målas om, precis som definitionen av begreppet festival. Men vad många saknar är både själ och fest. Två ingredienser det finns gott om på den småländska festivalen.
Och popen den lever sitt eget liv på Emmaboda. I år stoltserade de med namn som Youth Lagoon och Purity Ring, två av årets vassaste popbokningar, alla kategorier. Tyvärr ställde YL in, det är en annan historia. Artister som Hästpojken och Shout Out Louds har inte känts så rätt på år som på Emmaboda, för det finns ett pophjärta som slår allt hårdare, inom både artister och publiken när man ställer sig långt från pendeltåg och SL-appar och landar på klassisk mark. För det är just det som Emmaboda är, klassisk festivalmark.
Emmabodafestivalen valde att titta i arkivet, hittade en bild på Henrik Berggren och Anders Göthberg och ”Spela Shoreline” spreds likt en löpeld genom hela mitt sociala nätverk. Besökarna tog det hela några steg längre när de gjorde skyltar med samma uppmaning, men det var ingen som riktigt nappade. Inte förrän lördag blivit söndag och klockan visade 05.20. Solar Fields hade precis hypnotiserat festivalens danstörstiga besökare innan arrangörerna pungade ut en elektronisk version av Shoreline följt av Broder Daniels original som satte punkt för hela festivalen med euforisk allsång. Vem hade trott det?