Siesta eller Fiesta ?

Nu har jag landat, efter 3 dagar på den skånska slätten. Jag bytte Värmlands djupa skogar mot björkarna nere i söder. Leran, tälten och musiken – allt fanns där nere och väntade, vilket är ganska lockande. Personligen var det framförallt Röyksopp, Mew och Radio Dept som lockade, men det blev mer än bara tre band. Första dagen avslutade Kristian Anttila helt fenomenalt och lämnade över stafettpinnen till Timo Räisänen som inledde dag nummer två. Det var ändå enbart Hästpojken som fick mig att trilla av stolen med deras trasiga punkpop på svenska som gick rakt in i artärerna. Mew var den största besvikelsen, Familjen var snackisen och Röyksopp hade de bästa extranumren.

Festival är dock så mycket mer än bara musik, det innebär camping för tusentals personer. I år hade campingen flyttats en bit bort och längs vägen hörde man klagosången, men själva campingområdet var betydligt bättre än tidigare år. Det var större, och speciellt på lördagen användes de stora grönområdena då folket slog sig ned med brassestolar när solen värmde de frusna kropparna. Vädret är ju en annan snackis, och en faktor som påverkar publiken och spelningarna. Torsdagen innehöll ett relativt bra väder, utan några större regnskurar, dock öppnades himlen på fredagen, och mest tur hade Bob Hund som klarade sig undan regnet. Det måste vara Bob hunds närvaro eller kanske enbart Thomas Öbergs magi som gjorde att deras spelning klarade sig undan regnet. Spelningen var i alla fall magisk. Lördagen erbjöd helt klart det bästa vädret, men också den största besvikelsen, Mew. Och överlag infriade inte lördagens dunderprogram, det jag verkligen hade hoppats på.

Biljettförsäljningen är ju också en snackis, och det märktes att det var mycket publik. Jag har inte hittat någon officiell publiksiffra, men det märktes att det var i nivå eller mer än förra året. Jag skulle vilja påstå att det var mer än förra året, då publikhaven överlag var relativt stora, förutom på förmiddagen när de mindre banden spelade.

Sist, men inte minst. Jag upplevde campingfesten som aldrig tog slut, jag stog i langoskön klockan två på natten, jag frös i tältet för att sedan vakna av syrebrist, jag kände leran innanför conversen och jag dansade i den kyliga sommarnatten. Tack Siesta, tack folket, vi ses nästa sommar, ni är den självklara startskottet på festivalsommaren. Innan dess har vi en uppsjö med festivaler i sommar!