Intervju

Siesta, vi glömmer aldrig

Publicerad: 22 maj 2013 av Magnus Olsson

I går var det en svart dag för Hässleholm och dess kulturliv, men också för den svenska festivalscenen som nu blivit en festival fattigare. Siestafestivalen tvingades att kasta in handduken trots ett imponerande startfält, och det talar troligen sitt eget språk. Festivaldöden är här. Med den här texten vill jag minnas tillbaka till mina tre år på Siesta. Jag har helt enkelt valt att lista mina höjdpunkter från åren 2009 till 2011.

1. PLACEBO (2009)

För många är det här en självklar favorit. När vi skriver 2013 har festivalen fortfarande inte kunna toppa bokningen av Placebo, varken i magnitud eller för mitt personliga intresse. Jag minns uppståndelsen och förvåningen över att ”lilla Siesta” bokat ”stora Placebo”. Det gick ett sus genom hela festivalsverige och plötsligt stod man där, en kväll i juni och lät mörkret omfamna mig. Den där bokningen grundlade egentligen hela min relation till festivalen. Jag fick Ever you, Every me, så mycket mer begärde jag inte, och om jag hade haft ett last.fm-konto hade förmodligen den låten placerat sig t i topp. Det var något med deras gitarrmönster och deras inbitna texter som fångade mig och så många andra. Och den där kvällen i juni kommer vi aldrig att glömma.

2. THE RADIO DEPT. (2010)

Jag hade precis börjat lyssna på Radio Dept. tack vare att en god vän övertygat mig att jag skulle älska vad jag hörde, och visst fick han rätt. På ganska kort tid omvandlades Radio Dept. till personliga favoriter. Spelningen på Siesta minns jag egentligen inte så mycket av, men jag minns hur vi samlades och vaggade oss själva i ensamheten till deras distade popslingor. Mycket till liveband är de ju egentligen inte. Men den där natten övertygade Johan Duncansson mig om att Radio Dept. kommer ligga mig varmt om hjärtat.

3. HÄSTPOJKEN (2010)

Varje gång Hästpojken kommer på tal förs tankarna till Siesta. Den där natten då vi följde vinfläcken på tröjan in i dekadensen. Hur vi såg Martin Elisson i ögonen, och hur han sjöng som om det inte fanns en morgondag. Vid den här tidpunkten hade den svenska duon enbart skitiga albumet Caligula i ryggen. Varenda låt träffade våra frusna själar när vi dansade runt i munktröjor med utstickande flanellskjortor. Och sällan har jag sett en publik gå loss som i Caligula, Shane Macgowan och Cancerkropp. Den där natten var förmodligen alla oövervinneliga.

4. BOB HUND (2011)

Kanske är de lite utav festivalernas festivalband. Thomas Öberg har alltid varit en frontfigur med det lilla extra. Den här regntomma dagen sket vi i allt vad poncho hette. Hans pärlband har förmodligen aldrig svängt så mycket sedan Hultsfred 2001 och framför stora scenen har det aldrig dansats eller hoppats så mycket. Knytnävar i ansiktet, armbågar i bakhuvudet till trots, det här är en spelning där all gav allt. Inklusive Bob Hund. Möjligtvis har de aldrig varit bättre än här, eller åtminstone inte i den här kontexten.

5. HÅKAN HELLSTRÖM (2011)

Håkan och Siesta! har alltid varit en lyckad kombination. Det är faktiskt så att alla de år där Håkan gästat festivalen har det blivit succé, nu måste vi tyvärr bryta den traditionen med årets upplaga. Men tittar vi tillbaka i backspegeln har det varit högt tryck med allsång genom den kyliga sommarnatten. Att Siesta! blev det självklara startskottet faller helt naturligt med dess datum, men också med dess inramning. Den lummiga parkstämningen är som gjord för stora nummer av Håkan Hellström. Och förra turnén kantades mycket riktigt av 2 steg från Paradise där trummor och sambainfluenserna fick showen att lyfta ytterligare ett nummer.

2009 besökte jag festivalen enbart dagen då Placebo lirade, vilket förklarar varför namn som Phoenix inte finns med, och det grämer mig än i dag att jag missade dem framföra Wolfgang Amadeus som skulle släppas veckan därpå. Under 00-talet är det en av de plattor jag håller som högst. Alla dessa spelningar, alla dessa minnen vore helt meningslösa utan alla vänner man träffat på genom åren. Så all heder till er: Tobias. Emma, Gabriel, André, Jepser, Olle, Antonia, Viktor, Sara, Jessica, Mimmo, Jonny, Björn och Johan.