Skramlar rakt in i hjärtat

Dum Dum Girls, Hultsfred

Betyg: 8/10

Fyra brudar i lyxförpackning? Svartklädda sådana, med gitarrer i handen och Los Angeles som hemmaplan. Dum Dum Girls hör till ett av Los Angeles mest hyllade och hajpade band inom rockgenren. Referenserna hittar man närmast från garagerock och det ljuva 70-talet, med en stänk av 60-tal. Det är ett skränigt skramlande, men ett fantastiskt sådant. För vissa blir det för mörkt och smutsigt, men Dum Dum Girls lyckas krypa sig in under skinnet på de allra flesta, och den innersta kretsen får en fantastisk resa fylld av mörk romantik. Korsar ni The Ramones, Jesus & The Mary Chain och Patti Smith, hittar ni rätt.

Festivalens coolaste? Mycket möjligt. En kvartett med mycket attityd och få känslosamma uttryck, laddar på intensivt, utan att förflytta sig. Små steg, några svängningar men på sin höjd några höftvickningar. Inga större rörelser. Men med ett fokus i blicken gnisslar det till, det är rakt, ärligt och smärtsamt, på en och samma gång. Precis som vi vill ha det. Utan romantikens förfalskade verklighetsbilder.

Stiff Little Fingers gifftiga gitarriff, den nasala men samtidigt så sövande och hypnotiska sången, bildar en smått psykadelisk sinnesstämning, som sedan bryts av med den sövande och Patti Smith-klingande Dream Away Life. Jail la la fångar sedan upp oss med sitt trevande tempo och de smittsamma melodierna.

Att försöka sig på The Smiths är ett vågspel, vissa anser att Dum Dum Girls tolkning av klassiska There Is A Light That Never Goes Out är att likna med en våldtäkt, men handen på hjärtat, ingen av dessa verkar finnas innanför Red Stages tak. Det sjungs mer, publiken jublar lite extra och allt fler gungar i takt när man dammar av en klassisk indiedänga. Dock i en helt ny tappning. Från ljuva gitarrslingor till malande gitarrer, när indiepunktjejerna tar sig an detta mästerverk. Och det märks att stora delar av Hultsfreds publik väntar på mannen med stort M, och peppen kan inte bli bättre än så.

Foto: Magnus Olsson