Skriet – Det beslutande organet

Skriet – Det beslutande organet

Betyg: 8/10

Precis när dagarna blir kortare och det dunkla höstmörkret kryper närmare släpper Skriet sin nya skiva Det beslutande organet som för att objektifiera det svenska vemodet.  Skriet tar vid på samma storslagna vis som där de slutade med sitt självbetitlade debutalbum.
Med långa instrumentala stycken och skälvande sång lämnas ingen oberörd när den mörka tiden nalkas.

Det är omöjligt att inte påverkas av det tungsinta musikaliska svårmod som lägger sig som en regnvåt kappa över lyssnaren.
Att bara låta sig översköljas av musiken är en resa genom känslorna. Till en början befinner man sig i ett plågat sinne, tyngt av onda tankar och en smärtsam sentimentalitet, men i periferin kan man förnimma glimtar av hopp och minnen av det vackra.
Texterna är in i det närmsta makabra där köttet får symbolisera det psykiska och Skriet sätter ord på det som vi förut låtit vara abstrakt. Jag syftar som textstycken så som i Predikament där sångaren Isak Sundström sjunger om ”… doften av två ruttna hjärtan” eller som i Händerna i munnen där Sundströms spröda stämma förtvivlat sjunger ”… hur det lät när din bröstkorg krossades”

Jag är knappast den första som drar paralleller mellan Skriet och konstverket av Edvard Munch med samma namn. För på något vis kan man se den bedrövelse som musiken gestaltar i konstverkets tysta skrik.

Säga vad man vill om temat som hela skivan kretsar kring, men visst finns det något förkrossande vackert i total förödelse? Och det är just detta som Isak Sundström och Jakob Frössén har lyckats fånga så ofattbart bra. Jag sitter trollbunden från början till slut.