Skrillex saknar utveckling och förnyelse
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single-album.php on line 84

Skrillex
Bangarang EP
Betyg: 3/10

24-årige amerikanen Sonny Moore gick från sångare i halvlyckade post-hardcore-bandet From First To Last till världsberömde DJ:n Skrillex på knappt tre år. Var och varannan människa säger numera att de lyssnar på ”dubstep”, vilket innan Moores intåg betydde att man diggade britter som Horsepower Productions, Skream och Benga. Skrillex tog några element från ursprungsgenren, mixade det med hårdför, nävpumpande electro och ett visuellt signum som mest liknar en reklam för Monster energidryck. Produkten, ofta kallad brostep som en referens till den machoattityd genren blivit förknippad med, har idag vuxit till en enormt stor gren av den elektroniska dansmusiken i takt med att scenen utvecklats explosionsartat i USA.

Genom att sampla YouTube-fenomenet speedstackinggirls ”Yes, oh my Gosh!” på sin genombrottssingel Scary Monsters and Nice Sprites från 2010 skapade Skrillex ett tungt memo, men frågan är vad som kan göras av brostep annat än synkoperade rytmiska uppbyggnader och ofantligt många breaks och drops. Uppföljaren Bangarang EP visar att det inte är mycket. Temat är repetition, och de pitchade, auto-tunade rösterna irriterar om möjligt mer än topplisthitsen. Det är bland annat dessa likheter som borde tillintetgöra alla idéer om att Skrillex är en ”alternativ” DJ.

Redan förstaspåret Right In visar tydligt riktningen. En kvinnoröst ropar ”Here’s another one” och sedan kommer ett basfyllt drop, en uppbyggnad som är nära identisk med Scary Monsters. Titelspåret Bangarang som gästas av Sirah har hög hitpotential, men är inte särskilt nyskapande. Breakin’ A Sweat gästas av The Doors återstående medlemmar, och även om både bandets gitarrist och organist gör små bidrag till låten verkar motivationen inte ligga i något annat än cash. När dessutom någon (märk väl, inte en sampling av Jim Morrisson) skriker ”C’mon baby light my…” innan allting dränks i ytterligare ett basdrop, sänks nivån från godkänt till löjligt.

Skrillex mixar in element av trance och house på Bangarang, men i praktiken blir det snarare uttråkande än intressant. Det enda ljuset är Summit, som gästas av Ellie Goulding; ett avskalat och temposänkt spår, med en synthslinga som etsar sig fast och kompenserar Gouldings auto-tune.

Bangarang EP håller troligtvis kvar Skrillex vid platsen som världens största brostep-DJ – EP:n är hans största kommersiella succé hittills – men den visar inte att Moore har tänkt närmare på sin framtid i  det långa perspektivet. Frågan är hur länge han kan hålla sin position i toppen utan att visa tydlig utveckling, innan mer innovativa utmanare hotar att knuffa ned honom från tronen.