Slagsmålsklubben gör livet till en fest

Publicerad: 30 juli 2011 av Anna Theresia

Slagsmålsklubben, Storsjöyran

Betyg: 7/10

Vad kan man egentligen säga om Slagsmålsklubben? De är de, de gör sin grej, och så är det med det. Sverigemästare i dampighet med sin bitpopcraziness gör de livet till en fest. De är ”sköna” snubbar som spelar i kalsonger, karatedräkter och morgonrockar. De mellansnackar flummigt och festar i kapp med publiken.

SMK och fulla ungdomar är som tequila och citronklyftor – man ser sällan det ena utan det andra. Fylla är också det genomgående temat för spelningen. Förutom den väl förfriskade publiken som ramlar in i varandra, trängs och blir lyfta över kravallstaketet, har bandet med sig diverse drycker på scen. Bredvid en dator står en stor glasflaska med något genomskinligt i. Mot slutet kastar någon ut en öl i publiken. Mitt i konserten råkar någon spilla ut en drink över ett mixerbord och kommenterar det med ”det kan ju gå åt helvete när som helst”.

På festival finns det alltid en uppsjö av olika sorters människor (vilket är bland det bästa med hela fenomenet enligt undertecknad). En av dessa ”sorter”, om ni ursäktar en generalisering, är den ”sköna” typen som, typ, tejpar tuttarna med silvertejp och är naken i övrigt, skriver ”knulla mig” i pannan och dunkar Fest hos Mange. Det är de som kommer fram till dig och ber om cigg och/eller småpratar och/eller muckar gräl. Det är de som åker på festival för stämningen på campingen. Men framför allt: det är de som ramlar in i dig när Slagsmålsklubben spelar.

SMK är med andra ord oerhört relevanta som festivalband. De passar i sammanhanget som kuken i kondomen. Sedan är att stå vid mixerbord, datorer och synthar och dansa och dricka kanske inte världens mest inspirerande liveshow, men bryr publiken sig om det? Hell to the no! Jag ser mig omkring och hittar ingen som inte är lycklig just där och då. Festivallivet är en fest.

Foto: Christian Ploog