När Sleaford Mods diskuterade Key Markets i en kort intervju med NME under den gångna våren, gav den experimentella postpunkduon två kommentarer om skivan som beskriver dess innehåll bättre än vad själva låtarna gör. Duons textförfattare och ansikte utåt, den 45-årige Jason Williamson, berättar att albumet centrerar kring ”the delusion of grandeur and the pointlessness of government politics”, men kände att den klockrena redogörelsen inte var fulländad och behövde addera ”It’s a classic. Fuck em”.
Trots att ett välnyanserat hat mot överklassen och staten finns i bakgrunden under majoriteten av spåren på Key Markets är det självsäkerheten och de småfåniga textraderna som får mest fokus. ”Fuck em”-mentaliteten frammanar sig betydligt oftare än den allvarliga sidan av duon, vilket gör att rader som ”I can’t eat anymore bought in cakes / that taste like koala waste / Eucalyptus? / You can fuck off!” kommer att minnas mer än guldkornen: ”In the old days / you had to lead a group of men up a hill / and got ’em shot by the locals mate / not now, now money murders.”
Det musikaliska signum som har gjort Sleaford Mods populära – att pratsjunga till postpunkbeats utgjorda av enbart bas och trummor – är givetvis ett oerhört intressant koncept, men efter att ha mjölkat soundet till sista droppen under tidigare album finns det inte mycket kvar denna gången om. När de vågar utmana sig själva med lite variation skapas några av duons bästa låtar sedan Austerity Dogs, som den punkinfluerade No One’s Bothered eller Tarantula Deadly Cargo – den enda låten på skivan som inte kretsar kring samma trumkomp och en loopad basgång.
Trots skivans monotona vibbar och osexigt rimmande i form av ”organic / farting in the pool / what a waste / I like a bit of smell / I like a bit of taste”, finns det ändå något beroendeframkallande i de repetativa låtstrukturerna och de fullträffar Williamson ibland får till. Att låtarna baseras på att spotta ut enorma mängder text i verserna men att låta refrängerna vara så enkla som möjligt påminner om det mönstret som likasinnade The Streets baserade sina bästa låtar på. Däremot använde Mike Skinner och co. mycket mer än bara repetition och ett par guldkorn för att göra Original Pirate Material och A Grand Don’t Come for Free till klassiker – en stämpel som Key Markets inte gör sig förtjänt av, oavsett hur självsäkra Sleaford Mods är.