Som en Arvika-natt

Austra, Popganda-efterfest

Betyg: 7/10

I väntan på The Knifes återkomst är det många som gjort tappra försök att charma såväl Pitchfork som syntluggar. Få har lyckats. Kanadensiska Austra är en av dem. Den omtalade spelningen på SXSW i Austin var startskottet. Debutalbumet Feel It Break var nästa pusselbit. Austra bokades från första början till årets Arvikafestival, men ställde in månaden innan själva festivalen ställdes in. Men nu är stunden äntligen inne, uret visar 00.32, och från första stund möts vi av elektronisk gothpop som breder ut sig i natten, och omfamnar oss.

Mörka syntslingor möter en stark, vacker och kraftfull röst, som lyser upp det annars så mörka Debaser Medis.  Som om Kate Bush varit ackompanjerad av The Knife. Gospelpop på hög nivå.

Synthen är död sägs det, en genre vars alternativa prägel stärks för var dag som går, och alternativen blir på det stora hela färre. Men död är den inte. Trots synthfestivalernas nederlag, lever genren som influerat och inspirerat dagens elektroniska musik kvar, om än i mindre skala. Kanadensiska Austra är ett praktexempel, och flörtarna med synthgenren är många.

Att bandets stora låt heter Lose It förstärks en gång för alla, när skör sång och gospelkörandet ekar ut i mörkret. Pulserande Beat And The Pulse växer, och känns som något som syskonen Dreijer skulle kunnat ha trollat fram. Men det är långt ifrån den där stämningen som gothpubarna i London kan framkalla. Arvika-vibbarna är starka, men jag saknar några syntluggar och en och annan DM-tischa. Utöver dessa petitesser, hade det kunnat vara den där grusplanen i skogen.