Sömnig electro utan finess

Vitalic, Emmabodafestivalen

Betyg: 4/10

Klockan halv ett, lördag, sista kvällen. Vitalic ska dra igång sin franska electro i Skogen, och i ärlighetens namn så har i alla fall jag fått nog av den. Fyra dagar med dansakter nätterna igenom blir lätt en smula tjatigt, såvida det inte rör sig om nyskapande eller originella sådana. Tyvärr faller inte Vitalic in i den kategorin, och stelare DJ bakom maskinerna får man leta efter. Han nickar knappt med huvudet där han står och kör sin electromix framför ett (att de fortfarande orkar är obegripligt) relativt stort, dansande publikhav.

Under en timmes tid känns det som en sömnig mix av snarlika beats och synthinslag, och det är inte förrän mot slutet som det går att urskilja tre låtar, och det är inte förrän här det börjar bli lite bra. Här kommer hans stil fram för första gången, och för en kort stund är det faktiskt möjligt att höra varför Pascal Arbez står här ikväll, han har ju faktiskt gjort en del bra låtar. Men Poney Part I, Second Lives och Posion Lips lyckas ändå inte rädda Vitalic ikväll, såvida man inte fortfarande är sugen på att röja runt framför en scen där en fransk DJ huserar, en kategori där jag inte faller in. Så är det med dansmusik, upplevelsen är otroligt subjektiv. Det är svårt att ta in fullt ut om man inte är inne i mitten och dansar sig svettig, och då blir Vitalic rätt platt. Det är möjligt att fyra dagars electrodunk fått mig att helt enkelt inte orka med mer, men oavsett vilket är Vitalics framträdande inte något av de bättre på Emmaboda. Snarare tvärtom.

Foto: Magnus Olsson