Sömnigt Kings Of Leon

Kings Of Leon, Roskilde

Betyg: 3/10

Roskilde är ökända för sina avslutningar, förra året var det Prince som hade äran att stänga Orange, i år var det Kings Of Leon som skulle försöka axla den magiska höjdpunkt som folk än idag snackar om. Bästa möjliga speltid, utan en enda krock, resulterar i festivalens överlägset största publikhav. Men tyvärr möts vi av ett sömnigt Kings Of Leon. En timmes gitarrmangel, sång utan passion blir som kärlek utan kyssar och drömmar utan hopp. Det svider att säga det, men det här är festivalens tråkigaste stund. Kings Of Leon är till och med tröttare än killen som somnade på bajamajan.

Vissa får nog, och vänder på klacken, andra börjar diskutera hemresan. Att Kings Of Leon spelar på scen har ingen betydelse längre, och jag börjar längta mot spelningens slut. Storslagna titlar som Closer och Revelry försvinner i det muller även kallat arenarock som amerikanerna försöker sig på. Roskildes fantastiska publik har räddat sömnpiller förr, men den dvala som bröderna Followill befinner sig i är på tok för djup.

On Call blir dock den isbrytare som många av oss väntat på, men det satt långt inne. Hela 70 minuter har passerat utan mäktiga allsånger och jubel från publiken. Visserligen bjuder Use Somebody och Sex Is On Fire på allsång och fantastiska stunder, men vid den här tidpunkten känns det nästan för sent. Kings Of Leon har egentligen vad som krävs för att lyckas, men att enbart brassa på i slutet tjänar ingen på.

Foto: Magnus Olsson