Debuten What Did You Expect From The Vaccines? var kanske precis exakt vad man förväntade sig av brittiska pojkspolingar med avklippta jeansjackor som drömmer om att pryda NME. Nu har man gjort det. Nästan tusenfalt. Uppföljaren Come Of Age är precis som sin föregångare osande 60-tal. De drivande gitarrerna som smattrar när de river upp våra hjärtan är där, men inte hela väggen. Ljudbilden är mer finkammad, saknar lite attityd, trots att de fått mer skinn på benen.
Men framförallt saknar den de stora singlarna. Vilket gör den här skivan till en medioker historia. Det är sällan vi rycks med i det framfusiga tonårsrus som annars sprudlade i den flörtiga debuten. Och visst har man tagit sig vatten över huvudet med att försöka komma hem finkammade. Jag saknar redan revolutionären som fanns där inombords istället serveras vi en ovanligt spretig historia. Från dånande rock i Bad Mood till 70-tals obskyr garagepop i Possessive. Stundtals en psykedelisk hållning som mest troligt bottnar i ett storhetsvansinne. Flowerpower-inslagen blir då tydliga, men det här är inte Woodstock, Justin Young.
Teenage Icon är precis den skrala poprevolt från de brittiska öarna som får publikhaven att explodera. Tillsammans med inledande No Hope ger de den här skivan lite fart från en annars lågmäld och aningen trist tillställning.