St. Vincent är som ett levande utropstecken. Det finns så mycket hon vill ha sagt, så mycket hon vill uttrycka och så mycket hon behöver göra – vilket uttrycks i hennes musik. Hennes attityd skulle ensam kunna bära en hel låt – men lyckosamt nog har hon på sitt senaste självbetitlade album även tryckt in samhällskritik, intressanta ljudbilder och influenser från hela pophistorien. Och då har jag bara beskrivit en låt.
St. Vincent är ett album som ständigt balanserar på bristningsgränsen. Annie Clark, som hon egentligen heter, har visserligen på tidigare album varit lika explosiv, men där emellan varit harmonisk och ömsint. Dessa andrum saknas till stor del på St. Vincent, vilket betyder att albumet är mer krävande att lyssna på – men man blir istället belönad med kraftigare melodier, intressantare idéer och fler distade gitarrer. Hennes utökade influenssfär har bidragit till ett album som spretar åt fler håll än tidigare – men en inspirationskälla som hörs genom hela albumet är Talking Heads. Det är möjligt att Annie Clark fick mersmak efter förra årets album med David Byrne.
Hennes texter har blivit mer medvetna om vår internetnärvaro. På Digital Witness sjunger hon ”What’s the point of even sleeping if I can’t show it?” som en kritik mot vårt hypersocialiserande samhälle och framförallt sociala nätverk. Huey Newton innehar textraden ”A shrine of zeros and ones”; en digital död. Hon hinner också med att sjunga om ånger, osäkerhet och vad jag antar är personer som är för självsäkra på Prince Johnny. Vilket är lustigt med tanke på vilken otrolig självsäkerhet Annie Clark utstrålar på St. Vincent. Den är dock i allra högsta grad rättfärdigad.
Hon sparar ändå det bästa till sist – 80-talsljudande Severed Crossed Fingers för tankarna till Bon Ivers avslutande Beth/Rest, fast utfört med en annan ingångsport. Softrock har aldrig känts så rätt. Det är en avslutning på ett album där Annie Clark fortsätter att utforska musiken, men början på något ännu större. Hon kan nu agera med en enorm självsäkerhet och fortsätter att utvecklas som artist för varje album hon släpper. Hon kan ju inte sluta nu, efter denna bedrift.