Stämning och arrangemang sänker Memoryhouse
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Memoryhouse

Way Out West

Betyg: 4/10

Memoryhouse sångerska Denise Nouvion berättar halvvägs in i deras set att hon tycker att det är kallt här i Göteborg. Det måste vara runt noll grader, spekulerar hon lite överdrivet. Bredvid mig mitt i publiken står en medelålderssnubbe och viskar ”bitch” tre gånger tyst för sig själv.

Det är en enskild händelse som ju egentligen inte har mycket med konserten att göra men det sätter om inte annat fingret på den obekväma stämningen på Pustervik den här natten. Pustervik brukar kunna stoltsera med ett av Göteborgs trevligaste livemottaganden, där artisterna nästan uteslutande tas emot med varma applåder och rop. När Memoryhouse som sista band för natten gästar lokalen är det lite annorlunda. Det är pratigt, ofokuserat och berusat. Någon dåre skriker att bandet ska spela snabbare. Folk kommer och går och golvet blir aldrig i närheten av fyllt, till skillnad från hur det brukar se ut på Stay Out West. Det är helt enkelt rätt kass stämning.

San Francisco-rockbandet Waters spelar på övervåningen en halvtimme tidigare och då är det inget problem. Deras brötighet störs inte av oroligheterna runt om, den snarare växer i takt med omgivningens volym. När timida Memoryhouse ska framföra sin drömpop skär det sig däremot ordentligt. Det bör sägas att trion inte heller gör något större intryck – detta eviga otyg som nutida chillwaveinspirerade band har att inkludera komptrummis istället för att använda sig av beats eller förinspelat material gör att ljudbilden blir ganska konkret, vilket är just vad man inte söker hos band som Memoryhouse.

De spelar sina hits – Walk With Me, The Kids Were Wrong, Little Expressionless Animals, Lately – och Denise Nouvion låter ljuv på ett sätt få kan låta men det är förvånansvärt avslaget och jag kan inte annat än tycka lite synd om ett band som känns väldigt malplacerade en kväll som denna. Tills nästa besök håller jag tummarna för en mer intim och avskalad konserupplevelse, för en publik där majoriteten faktiskt bryr sig.