Startskottet för en ny stjärna
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Hyllningskörerna har sedan länge avlöst varandra, nu förstår jag vad de pratar om: Sibille Attar. Och troligtvis är det först nu jag kan ansluta mig till skaran som slängt ut fyra getingar, helt välförtjänt. Den senaste veckan har jag levt med den, låtit den växa, men jag måste säga att det är på scen som det gnistrar allra tydligast. Debutalbumet Sleepyhead kom ut i dagarna och spelningen på Färgfabriken bör närmast betecknas som en releasefest i sammanhanget. För det är något speciellt i luften. De vita väggarna blir en fantastisk kontrast mot det mörker de flesta artister annars kämpar mot när det kommer till konsertlokaler. Färgfabriken, lyckas allt som oftast förmedla något fräscht. Istället för inrökta källarlokaler andas det vernissage, trots att väggarna är kala. Men det gör också att vi står där, fastfrusna, trots att det brinner på scen. Stöpta som Liljeholmsljus skildrar vi starten på något nytt.

Det bor väldigt mycket rock i hennes lungor. Hon andas 70-tal men osar 80-tal. Som en korsbefruktning mellan Kate Bush och Patti Smith blir hon en refrängens primadonna. För vem kan egentligen värja sig för textrader som ”All my friends alcoholic, I’m definitely the same ”? I likhet med en viss Håkan Hellström kan det svaja ordentligt, men det hela bottnar i en oemotståndlig känsla som får det att spritta i kroppen och en hel publik att längta efter sommaren.

Det är pianopartier som hämtade ur skräckfilmer innan Chateau Marmont fick kändisar att vallfärda och gitarrdränkta landskap som får oss att drömma om Whiskey-märkta rockklubbar. Hotel Rooms ängsliga ensamhet möter den pompösa och svårtstoppade flörten Come Night i vad som bör betecknas som starskottet för en ny stjärna, hon heter Sibille Attar.