Live

Stay+ får allt att svartna
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Publicerad: 17 juni 2012 av Magnus Olsson

Det var glest på Slussen tidigare i vår när Stay+ fyllde Debaser Slussen med rök och bländande danspärlor hämtade från Manchesters underground-scen. Även på Hultsfred ekar det tomt. Tragiskt nog drog Stay+ nitlotten att konkurrera med The Cure om publiken. I princip en omöjlig uppgift när festivalens största publikhav samlats för att se en skymt av Robert Smith. Men det är en tapper skara som samlats på dansbanan White Stage när mörkret omger oss.

Inledningsvis är det hårt, riktigt hårt. Det smattrar rejält när han skjuter knäskålorna av oss, men vi står fängslade till Aphex Twin-visuals som skymtar på projektorduken. Jag visste inte att det fanns musikaliska genier likt Aphex Twin som vågade göra videor i samma anda som Come To Daddy när vi skriver 2012. Projektor tar oss genom psykedeliska gränder i svartvitt och apartheid. 90-talets psykedeliska doser har förvarats för att förevigas och förnyas. Stay+ hör till dem.

Bland de hårda ljudbilderna som river och skär genom våra blödande öron hörs en mer lättfotad tillfredställelse som påminner starkt om Mux Mools flörtiga Get Better John, om än på tjack. Det går betydligt snabbare. Ungefär som allt annat.

Plötsligt hörs Fever viskandes i bakvattnet för att sedan försvinna i tomma intet. Ljudbilderna är svårdefinierade, det skiftas konstant, men grabben håller oss konstant, hand i hand. När Kavinsky skulle lira Nightcall var det enda sättet att väva in den retrodoftande passagen att trycka pause och sedan play. Stay+ är i samma sits när han ska förena oss med LSD-mattornas piskande mot våra trumhinnor.

Young Love kickar igång våra endorfin-stinna själar och skördar samtidigt frukterna av lyckan i lyckoruset. Men det är när Stay Positive ekar som allt svartnar. Framför ögonen. Elektronisk briljans när virvelvinds liknande moln trissar upp våra slitna kroppar. Fever återkommer i normal skepnad och blir spelningens förlängda arm till poppojkarnas stora glädje.

Det är en mix av Jamie XX subtropik, den ambienta sidan av The Field, experimentella Expensive Looks och Hype Williams bombardemang som gladeligen skjuter mig rakt i hjärtat under namnet Stay+.