Apollo

Steffi
Roskilde, 4/7 – 2018

Publicerad: 5 juli 2018 av Hugo Gerlach

6

Sedan drygt tio år är Steffi resident-DJ på Berghains lite lugnare och housigare golv Panorama Bar. Hon driver också fyra egna skivbolag och är signad på klubbens egna skivbolag Ostgut Ton där hon i höstas släppte sin tredje fullängdare, World of the Waking State. Det är också från det som materialet i hennes live-set kommer ifrån. Således avviker låtvalen något från vad en kanske förväntar sig när en hör ordet “Berghain”, som för många är synonymt med stenhård bunker-techno.

En speltid på 19:15 i Roskildes kvällssol är väldigt icke-techno, så att tyngdpunkten ligger på avig electro och mjuk bubblande IDM är kanske ett något mindre hinder än annars. Hennes bakgrund i techno, och dansmusik generellt, blir dock snabbt tydlig när hon arbetar sig igenom sin timme. Det är loopiga syntmelodier, där varje spår vävs sömlöst in i nästa, trots att tyngdpunkten sällan ligger på ett stadigt bakgrundsbeat. Precis som all IDM av toppklass är det en strid ström av subtila förändringar som verkligen utmärker musiken. Ofta accentuerar Steffi sina beats, skiftar var tyngdpunkten ligger, flyttar fram sina hi-hats, byter källa på trumsamplingarna från sitt närmast bottenlösa bibliotek. I en intervju med Musicradar beskriver hon sitt arbetsflöde inför skapande av skivan, och det märks att hon jobbat med att försöka översätta albumets komplexitet till en enhetlig livespelning.

Inledningsvis har hon några lättare ljudproblem, och stämningen är smått trevande. IDM eller inte, för att denna typ av dansmusik ska fungera krävs det att en verkligen hänger sig åt den. Bakom henne projiceras omväxlande psykedeliska bilder, intensivt blinkande strobe-mönster och scener som skulle vara tagna ur en science fiction-film regisserad av Gaspar Noé. Det hjälper stämningen, men spelningen är som mäktigast när en stänger ögonen, mjukt gungar fram och endast ser brottstycken av det som pågår bakom. Spår som acidfyllda World of the Waking State och drömlika Cease to Exist är otroligt imponerande produktioner som är svåra att värja sig mot.

Det är dock under spelningens sista tredjedel som publiken först vaknar ur sin solstings-slummer – ett mer technotypiskt 4/4 står likt ett vasst utropstecken i den oberäkneliga resan. Bifallsrop och mer fokuserat stamp blir resultatet, och valet att inte rida vidare längre på energiinjektionen går möjligen att diskutera, men det är tveklöst så att helhetsintrycket stärks av det mindre publikfriande av valen. Ändå visar reaktionen från publiken att det finns ett gäng danssugna danskar här, som har ett elektroniskt intresse som går djupare än den hjärndöda tonårs-EDM som dominerar campingen. Gott så.

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 38 [name] => Roskilde [slug] => roskilde [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 39 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 247 [filter] => raw ) [1] => WP_Term Object ( [term_id] => 2829 [name] => Steffi [slug] => steffi [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 2830 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 1 [filter] => raw ) )