Stekhett på Sziget

Aircondition! Hade jag inte varit lyckligt lottad och bott på ett luftkonditionerat hotellrum vet jag inte vad jag hade gjort. Förmodligen hade jag hoppat ner i Donau och dragit iväg med strömmarna för igår nådde vi 41 grader på eftermiddagen. Rutinerade Szigetbesökare menar att årets festivalupplaga är den varmaste sedan starten 93 och nej, jag tvivlar inte, jag som tycker att 20-22 grader och växlande molnighet är det ultimata festivalvädret.

Det är svårt att inte tjata om vädret då det är så påtagligt och faktiskt påverkar hela vistelsen här. Igår gick jag in på området vid lunchtid men tvingades vända efter en halvtimme. Som tur är finns en strand vid den större campingen och det är där alla kämpar för att överleva solguden Ra som verkar vara helt skoningslös. Annars ligger folk bara stilla i skuggan eller utslagna framför sina tält. Det är helt enkelt inte någon idé att försöka se eller uppleva någonting innan solen börjat gå ner men som tur är gör den det ganska tidigt och kvällen och natten blir det jag får lägga fokus på.

Regina Spektor var den som drog torsdagens nitlott och gick på största scenen när solen stekte som mest. Publiken, som från början var ganska liten blev bara mindre och folk drog sig mot skuggan i träddungen vid kanterna. Själv ställde jag mig efter ett tag bakom en av storbildsskärmarna som gav skugga innan jag också gav upp och satte mig i skuggan med två liter vatten. Mysigt för oss som satt och lyssnade på avstånd men katastrofalt för spelningens inramning. Spektor kämpade på trots hettan och bjöd på en blandning av både gamla och nya låtar men fick oförtjänt stå för en väldigt speciell konsert. Det är svårt att skriva så mycket mer då det aldrig riktigt gick att få kontakt med publiken. Trist. Möjligen skulle hon inte heller tagit plats på festivalens största scen. Hade jag fått välja hade hon spelat på en av de större tältscenerna för att få en tightare inramning. Och så hade jag självklart skruvat ner graderna från solen en aning.

En något bättre tid fick Dizzee Rascal som dundrade in på samma scen 17:45 och kickade igång torsdagens fest. Basen fick hjärtat att vibrera och det är ingen tvekan om att Rascal är en Bassline Junkie. Det är till låten med samma namn som han får publiken att lägga i en extra växel. Folkhavet sjunger med i texten ”I don’t need no speed, no I don’t need no heroin. I don’t want no coke, you can keep your ketamine. I’m a bassline junkie” och det blir så tydligt att Rascals närvaro och energi styr festen och att publiken älskar det. Det behövs verkligen inga tillsatser. Festen är total och kvällens toppar står hitsen för och han har en hel del att välja mellan. Alla förstår direkt vad som är på väg när han frågar om hans namn och får svar av publiken. Jus’ A Rascal drar igång armar gungar tätt framför scenen. Sist av allt pumpar Bonkers igång och ett lila konfettiregn sprutar ut över publiken. Vackert!

Ett efterlängtat album väntar i september och om vi ska tro på Szigetpubliken bli det mycket väl mottaget.