Stormvarning och magisk kväll med Blur på Sziget

Fredagen började precis som torsdagen. Jag höll mig på hotellrummet hela eftermiddagen. Tråkigt? Ja, men värmen här är som bekant skoningslös på dagarna och jag har nog aldrig druckit så mycket vatten som jag gjort de senaste dagarna. Men nog om värmen! I skrivande stund ösregnar och åskar det faktiskt  utanför mitt fönster och på Instagram ser jag att #sziget  har fått rejält med regn. Underbart, men hoppas på uppehåll ikväll.

Vädret här är minst sagt oförutsägbart. Vad hände med mänskligt väder? Ena sekunden suktar jag efter skuggan för att i nästa leta skydd mot åskoväder. Igår kväll gick det väldigt fort. Högtalare över hela festivalområdet varnade för att en storm var på ingång och efter att Blur precis spelat klart tog vindarna i rejält. Vi tog skydd i ett av de mindre tälten, där ett folkmusikband fick publiken att stampa och klappa i takt. Dock hann vi bara vara där i tio minuter innan kvällens program avbröts på grund av stormen som väntade. ”You have to get out of the tent, there is a storm coming, go somewhere safe!” ropade konferenciern från scenen och tältet utrymdes. Vi hade ingen aning om var som var säkert att hänga men satte oss bakom Main stage och inväntade apokalypsen som uppenbarade sig vid horisonten med kraftiga blixtar. Mäktigt. Men efter en timme avtog blåsten och åskan nådde aldrig fram till ”The island of freedom”.

Jag valde att starta med Calexico, som jag missade på Roskilde, och som nu spelade på min favoritscen här på Sziget. Scenen är sponsrad av en bank och har världens längsta namn – OTP Bank World Music Party Main Stage och är belägen bakom en träddunge. Den har en större backe framför som gör att det blir en slags amfiteatralisk känsla och vad passar bättre än att sitta i gräset, med solnedgången bakom sig och se på ett americana-band?  Arizona-bandet som släppte sitt sjunde album förra året bjöd på många godbitar från det senaste, Algiers, vilket jag blev väldigt glad för då det var ett av mina absoluta favoritalbum 2012. Lagom mycket folk, en perfekt start på kvällen, och så fick jag inviga min nya festivalstol.

Efter en tidig kväll med Woodstock-känsla och Calexico var det dags att bege sig till Main Stage där Blur strax skulle gå på scen. Vi möttes av ett oroväckande glest folkhav och jag blev till och med tvungen att dubbelkolla så att det verkligen var Damon Albarn och Graham Coxon som skulle stå på scen. Det var det och trots att att vi kom tio minuter innan konserten började kunde vi ta plats väldigt långt framme. Manchesterbandet kom in på scen och satte ribban högt direkt med Girls and Boys som fick folk att strömma mot scenen. Det bjöds på en hitkavalkad och de brittiska flaggorna vajade tätt i folkmassan. Albarn vars röst lät som den gjorde på albumet Parklife från 94 blev allsångsledare och Coxons gitarr ekade över hela ön när han drog igång riffet till Song 2 som avslutade kvällen och fick hela publiken att skrika med i refrängen. Magiskt!

Jag var även tvungna att spana in Sebastian Ingrosso som lirade kl 01:00. Extremt mycket folk och svett.

Följ oss på Instagram för dagliga bilder från Sziget!