Svensk verklighetsflykt i norskt mörker
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Lorentz & Sakarias

Wimp Annexet, by:Larm

Betyg: 7/10

Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser som starkast kan mycket väl vara pärleporten för den nya vågen av svensk hiphop. En genre som äntligen vågar stå på egna ben utan att förkroppsliga amerikanska uttryck för att nå framgång. För engångs skull bottnar det här i svensk verklighetsrealism utan att det stavas förortsgung. Man kan inte annat än att dra lite på smilbanden. Det är som att växa upp men att behålla ett ungdomligt sinne: vilket förklarar och berikar de melodier och tydliga referenser som den här duon skapar och nyttjar. Från en skiva som fick campingfester att gå i taket till en skiva där varenda låt skulle kunna kategoriseras som Best New Music. Ja, även de här snubbarna har växt upp, det syns och det märks.

Lite nervöst är det inledningsvis när duon som på scen blir tre kickar igång kalaset. Nu med trummis ovan på en syntetisk lina av backtrack. Men det är också en otacksam uppgift att vara bland de första som inviger årets största branschträff, men det lilla tältet fylls snabbt, inte till bristningsgränsen, men tillräckligt för att skapa lite harmoni. Hur mycket band än ger går det aldrig att skapa magi utan publikens responser, och tyvärr är det där det brister lite, vilket också går att se i ögonen på den svenska duon. Journalister, bokningsagenter och skivbolagspampar hör till den skaran med ölbiljetter och händerna i kors, lite avsides, och onekligen påverkar det också konsten som framförs på scen. För det finns gott om utrymmen för att få den här tältduken att lyfta, tändvätskan är på plats, men det krävs några som verkligen vill tända på.

jj-samarbetet Sommarsnö inleder trettio minuter av verklighetsflykt: en resa genom vardagstrisstress och spanska nätter. Men det är inte sommarflörtiga samplingen av Crystal Fighters i patriotiska singeln Grabo, Astrid & Taube som faller bäst ut. Det är en diamant som skiner, precis som i fallet Rihanna, och hur de förenar låtarna i slutskedet är inget annat än en fullträff.

Foto: Andre Jofré