”Sveriges kaxigaste band befinner sig på scen…”

The Hives, Way Out West

Betyg: 7/10

Sommarens enda The Hives-spelning inom våra landsgränser innebär en enda chans att se dem, men också en enda urladdning för dem. I sedvanlig ordning agerar de med en scennärvaro som om de redan har tagit över världen och ger oss tunga Main Offender. Och visst, det märks att man brassar på, och Fagersta sönernas hårda riff sitter som ett smäck. Walk Idiot Walk, ännu ett paradnummer som bränns av i inledningen, sitter som ett slagskott i krysset.  Gasen-i-botten-mentaliteten fungerar bara om man som The Hives har ett stort gäng hits att välja mellan.

Att spela nytt material live innan folk ens haft möjligt att lyssna på det i sin lugna tillvaro är en konst, men The Hives imponerar med giftiga gitarriff och en Howlin Pelle som älskar och älskas. Istället för ny sörja, som det så ofta har en tendens att bli, mynnar det ut i sprudlande ny garagerock. Riffen som hänger i luften, de medryckande melodierna och den maniska Howlin Pelle gör att det blir svårt att misslyckas. Och det är oerhört snyggt hur man varvar nya spår mellan allsångsfavoriten Hate To Say I Told You So.

Kläderna ryker av i takt med setlisten, en vacker symbios, men man behåller fortfarande stilen, och charmen. Sveriges kaxigaste band befinner sig på scen, och mellansnacken går antingen ut på att elda upp publiken eller berätta om The Hives ur perspektivet som världsstjärnor. Men har man sett det förr, missar man enbart en bra konsert. Som sommarens enda spelning är det inget extra ordinärt, men jag är tillfreds med min dos av Howlin Pelle & Co.

Foto: Magnus Olsson