Tame Impala
Stockholm, 5/2 – 2015

Australiensiska Tame Impala har i och med sina två senaste album gått ifrån lovande hajp till ett av dagens högst ansedda band. Det är även först nu som bandet lyckas axla rollen som det band de har blivit – ett band som inte längre spelar små klubbar, utan på stora festivalscener och semi-arenor. Att kvällens utsålda spelning på Annexet kommer vara utav det sinnesutvigdande slaget fastslås redan innan gruppen har gått på scen av de i labbrockar utstyrslade roddarna. När ett grönt skimmer sedan uppenbarar sig på scen är det bara att släppa allt och låta sig häpnas. Tame Impala är i högform just nu.

På sitt senaste album Currents har bandet utforskat mer dansgolvsvänliga ljudbilder, och kontrasterna mellan de nya och gamla låtarna är slående. Inte så till vida att det stör konsertens form, utan hur bra de båda ansatserna fungerar tillsammans. Mer än någonsin känns Tame Impala som ett organiskt projekt, ständigt framåtskridande. Som mest påtagligt blir detta när mjuka Yes, I’m Changing får lov att avlösa hårda Elephant, en på pappret markant stilförändring som knappt märks av.

Inramningen känns genomgående lyxig, och de oerhört snygga projektionerna verkar hela tiden i symbios med musiken. Istället för att lida av att Annexet är en osexig konferenslokal använder man det till sin fördel, och omvandlar stället till en psykedelisk oas. Stundtals är röken så tjock och projektionerna så starka att bandet framstår som siluetter på scen, inte helt olikt Pink Floyd i början på deras karriär. Med det sagt gömmer sig inte Tame Impala från det faktum att de står på en scen. Kevin Parker är genomgående på mycket gott humör, och utbrister i dans flera gånger under spelningen. Bra stämning är bara förnamnet.

Termen psykrock brukar ofta vara synonymt med långa sinnesutvidgande jams, något som Tame Impala vänligt tackar nej till. Nog finns det partier bestående utav improvisation, men överdrivet jamigt blir det aldrig. Kevin Parkers kärlek för välskriven popmusik går med all rätt före. Den största anledningen till att Tame Impala är så bra som de är beror nämligen på det högkvalitativa låtmaterialet. Ljuset, röken och inramningen spelar egentligen ingen roll, de är bara petitesser i sammanhanget. Bandet har helt enkelt så många fantastiska låtar att de klarar av att trollbinda vilken publik som helst. I takt med att Kevin Parker skriver fler låtar kommer också livebandet Tame Impala att växa, och i framtiden bli ett ännu större livespektakel än vad de är idag. Det råder det efter den här turnén inga tvivel om.