TEST: Festivaldrycker

Under sommaren är det viktigt att dricka, än mer så på festival. Vatten, såklart. Det går givetvis att ta sig något annat ibland. Många gör det, vi på redaktionen gör det. Du med kanske. Således har vi testat en del rimliga alternativ till brassestolen eller gräsplätten: några riktiga festivalklassiker, men även en del mer otippade uppstickare. Drick med måtta!

MILLENNIUM
Betyg: 5,1
Festival: Bråvalla

Hugo: När jag var femton och det var någon på festen som drack Millennium visste man direkt att snubben (för det var alltid män) var riktigt oskön, det var liksom givet. En riktig sunköl som enligt Systembolagets hemsida ska ha inslag av citrus och örter, men Baba Sonic-slatt och hejarklackssvett hade varit mer korrekta beskrivningar. Den silvriga burken är dess största styrka då den inte blir lika varm i solen, men samtidigt dess största svaghet då du automatiskt framstår som en riktig tölp med den i handen.

Filip: Millennium smakar ungefär lika fräscht som E-Types gamla dänga med samma namn känns idag. En svag känsla av skam sköljer igenom en när de sista klunkarna dricks. Öl kan smaka bättre än såhär, öl ska smaka bättre än såhär.

TÖRLEY
Betyg: 6,6
Festival: Popaganda

Nike: Törley är alkoholens tofu – det där man mest förtär för konsistensens skull men som inte smakar speciellt mycket om man inte… marinerar den? Exakt allt blir ju kul med bubblor och flaskan är verkligen jättefin. När man gjort sig mödan att korka upp (dåliga bekvämlighetsnivåer för festivalcampingen!) kan man känna sig medelklassigt nöjd över att åtminstone ha gjort en liten estetisk ansträngning. Man får många livsstilspoäng per krona, vilket gör den till en entrén-utanför-Way Out West-dröm.

Magnus: Billiga bubblor är faktiskt bättre än vad det låter. Men det är ganska oklart varför just Törley av alla sorter blivit så pass populär, förutom priset då. Men i samma prisklass finns betydligt mer prisvärda alternativ för den som vill festivala med stil. Som festivaldryck är den som gjord för parkhäng, och den lätta smaken av citrus och päron blir som en lätt bris när man annars kokar av värmebölja eller bakiströtthet.

TRE APOR
Betyg: 7,3
Festival: Summerburst

Rikard: Alla vet att Tre Apor varken är det godaste eller mest prisvärda lådvinet. Men det finns en anledning till att det är det mest klassiska på festival: helt enkelt att det är så svagt och sött att det (precis som Varm & Kall) passar bra att bli uppvärmt i tältet under dagen. Det smakar liksom lite som vit glögg om man blundar och tänker på Jesus. Kompletteras därför kanske bäst med russin och mandel.

Nike: Enligt den gulligt världsfrånvända texten på sidan av vinboxen ska Tre Apor gärna drickas till ”lättare fiskrätter, sallad och paj”. Har någon någonsin sett det hända? Förpackningen är helt klart bland de vanligaste att hitta nertrampad i alla parker efter alla sommarnätter någonsin. Och man förstår varför! Smaken är tillräckligt söt och tokig för att vinet kunna drickas helt för dess egen skull – men också så pass intetsägande att det slipper kasta en skugga av traumatiska (bak)fyllespy-associationer över hela vitvinsvärlden.

GOOD OL’ SAILOR + FANTA
Betyg: 8,3
Festival: Peace & Love

Rikard: Schweppes borde köpa upp Fanta Exotic för ingen köper någonsin den till något annat än groggvirke ändå. Det är minst fem år sen jag drack den senast, eftersom läsken är pavlovskt förknippad för mig till smaken av vodka. Alla jag känner har samma relation till den. Men under detta test fick vi svar på hur lång tid det tar för kroppen att separera minnet av spritsmak från smaken av läsk: ca fem år. Alla dåliga minnen är som bortblåsta! Nu förstår jag varför vi groggade vodka på Fanta Exotic från första början! Sailors PET-förpackning gör dessutom att du får ta in den på festivalcampingen utan att hälla över den i en ny flaska. Med reservation för att handsprit från bajamajan inte är med i det här testet – Best New festivaldrycks-Reissue!

Filip: Har inget annat syfte än att ge en präktig berusning. Smakar därefter men vafan, det är festival. Kliv på kompis!

SMÅLAND
Betyg: 4,1
Festival: This is Hultsfred

Erik: Den är fullständigt smaklös, vilket är dess enda förtjänst egentligen. Ett sant neutrum, som vatten. Ölens ingefära: nollställer paletten när du växlar mellan andra drycker som faktiskt har karaktär.

Magnus: Det här är förmodligen så nära en nödlösning man kan komma. För den fyller verkligen enbart en enda funktion. Och även om man är på festival borde man kunna få ställa högre krav än så här. Men fördelen är väl förmodligen att den antagligen fungerar lika bra ljummen som kall.

VARM & KALL
Betyg: 8,2
Festival: Way Out West

Erik: En flytande äppelpaj med perfekt balans mellan det söta och det syrliga. Inte på något sätt sliskig. Förpackningen är behändig och enkel att ta med sig, och drycken smakar gott i vilken temperatur den än serveras, som titeln antyder. Dessutom är alkoholhalten så jävla lagom, du blir lullig på precis rätt sätt i precis rätt takt. Ett mästerverk.

Klas: En förutsättning för att gilla Varm & Kall är att man gillar kanel. Det gör inte jag. Men det är omöjligt att blunda för dess uppenbara kvalité som festivaldryck: den går med fördel att dricka varm. Och den där kanelsmaken kan man ha överseende med när fyllan är främsta målet.

Nike: Det här säger jag varje gång jag går in i en stor matbutik, men alla livsmedel borde säljas i tetraförpackning! I Varm & Kalls fall gör det den supersmidig att smuggla med sig lite överallt, men det är också dryckens främsta fördel. För varför skulle man vilja det? Den tunga, juliga efterrättssmaken är det sista jag vill uppleva när jag vaknar upp i ett femtiogradigt tält i sommar. Marie Antoinette skulle säga ”kan ni inte bara äta kakor i stället?”, jag skulle säga ”kan ni inte dricka vin på riktigt i stället?”

TUBORG
Betyg: 7
Festival: Roskilde

Hugo: Den danska stoltheten som tyvärr inte är lika bra i svenskt utförande: med en alkoholhalt på 4,2% (jämfört med danskarnas 4,6%) är det en svag uppgradering från folköl. Således blir den klassiska festivalölen något blaskig och dessutom onödigt tung att kånka från Systemet, även om den är nästan förföriskt lättdrucken. Svalkar bra och smakar ännu bättre på Roskilde, men där också det enda du har att välja på.

Magnus: Den här ölen har så starka associationer med Roskilde att jag till och med ser den danska åkern framför mig. Ja, det räcker nästan att lukta på guldet. Egentligen finns det ingen wow-effekt, men den är tillräckligt god för att kunna trycka i sig många, utan att behöva kräkas på kuppen. Men jag måste erkänna att den gör sig betydligt bättre på just Roskilde än någon annanstans.

KIR
Betyg: 5,8
Festival: Emmabodafestivalen

Erik: En närmast kalejdoskopisk vidrighet, där varje lager i smakpaletten bär på sin egen alldeles unika kräkreflex. Vad är du mest äcklad av? För stark blandsaft, mormors 10 år gamla sugtabletter, hostmedicin eller jäst marmelad? Kir har allt detta och mer därtill! Ett äkta rävgift.

Klas: Kir är livets dryck. Jag har upplevt så många fantastiska Kir-fyllor att jag omöjligt kommer ihåg en enda. Det är en perfekt fylla inkapslat i en flaska. Smaken är (tydligen?) en vattendelare, och det ska erkännas att jag som barn gillade stark blandsaft, men herregud vad det smakar bra. Och om man har omöjligt känsliga smaklökar kan man precis som med saft blanda ut det med vatten.

KUNG
Betyg: 6,3
Festival: Sweden Rock

Rikard: Trots att jag förr bara druckit denna öl av misstag identifierar jag mig starkt med Kung. Detta eftersom det stått ett urdrucket flak på toppen av garderoben i mitt tonårsrum i sju års tid, fylld med diverse bråte. Hur det kontrasterar mot alla indiepopaffischer som hängt på väggarna har poängterats för mig åtskilliga gånger. Kung är INTE ölen du vill dricka om du vill visa att du lyssnar på indiepop. Och ja, självklart är ölvalet i detta fall bara en fråga om image, eftersom den smakar exakt likadant som de flesta andra öler i samma prisklass. Systembolaget hävdar att Kung har inslag av mandarin i smaken, men i så fall är det en sån där torr och skrumpen mandarin som smakar damm och som du hittar en månad efter julfirandet. Ändå – en helt okej festivalöl, men kanske inte när du köar med dina indiepopvänner utanför Way Out West.

Filip: God och smakar inte överjävligt när den är ljummen. Borde dock börja produceras i en 7,2- version så man slipper svepa så många. Headbangar oavsett gärna med en Kung i handen på Sweden Rock.