Skivomslaget liknar en medeltida vapensköld. Två björnar i profil med en riddarhjälm mellan sig. Björnarna håller ett i mixerbord och på hjälmen syns en keps. Humorn som genomsyrar Be Stong syns redan här.
The 2 Bears bildades 2009 i London och består av Hot Chip-mannen Joe Godard samt Raf Rundell. Om man ska vara noga så är detta deras debut men två känns aldrig som några nybörjare vilket inte förvånar. Inledande spåret, The Birds and The Bees är lekfullt enkelt med en ensam gitarr som sedan byggs på av marimba och ekande blås. Ett naivt leende sprider sig och jag tänker på varmare väder. Låten är dock helt missvisande för ett album som sedan närmar sig den brittiska housen. Man frossar i trummor, bas och samplade röster. Bear Hug visar dock att man närmar sig arvet utan jobbiga pretentioner. Hot Chip är ständigt närvarande samt en känsla av nostalgi. Men framförallt så är detta otroligt dansant pop som ska spelas i en övergiven industrilokal i London.
Sedan händer något, tre låtar in i det sorglösa discot. Efter en fantastisk låt som Work blir det svårt att komma högre. En låt som Ghost & Zombies blir då endast tråkig.
Mitt förtroende vinns tillbaka först i den mystiska, regntyngda Increase Your Fatih. Den känns aningen malplacerad med sitt experimentella beat och en man som på bred brittiska skriker ”They havn´t got a pill to increase you faith”. Anglofilen i mig blir röd om kinderna och när man sedan går över i minimalistisk pulserande i Heart of The Congos så kapitulerar jag. Varje tryck på trummaskinen, varje stavelse påminner om ett England som kanske bara existerar i min fantasi, men som The 2 Bears gör verkligt för en stund. Melankoli och oljefat har aldrig kombinerats bättre än i avslutande Church.