The Dø – Both Ways Open Jaws

The Dø -Both Ways Open Jaws

Betyg: 9/10

Bästa Spår: Too Insistent

Redan på pappret är The Dø en spännande duo. Om man nu ska generalisera lite är korsningen Finland och Frankrike väldigt udda, rent av mycket märklig. Kanske är det också den komponenten som gör att indie-popparnas andra album lyfter högre än planet som förde dem samman. Och kanske är det också det som gör att de tretton spår jag tacksamt tar till mig inte låter som någonting annat.

Likt Patti Smith och Robert Mapplethorpe får man känslan av att Dan och Olivia (Vars förkortningar bildar namnet The Dø) är mer än bara en duo. Två människor som på riktigt delar någonting unikt, någonting som vi andra bara kan drömma om. I det här fallet symboliserat genom Both Ways Open Jaws, som med sin uppenbara förföriska ton valsar varsamt fram spår för spår.

Det härliga med albumet är också att det aldrig slutar att förvåna. Varje melodi berör på sitt egna sätt och gör att jag aldrig riktigt kan försvara mig mot det. De sår jag förfogade över öppnar upp sig successivt och blir fler och fler. Was It A Dream? tar mig på bar gärning och får mig att gå ner på knä i gråt för dess skull. En vackrare signatur för den annalkande hösten blir svår att hitta.