Live

The Drums mindre lyckade klasskamrater
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Publicerad: 3 september 2012 av Truls M

The So So Glos 

Brooklyn, Sweden

Betyg:7/10

Det är solnedgång vid en amerikansk vykortsstrand. Vågorna är perfekta, det går inte att hitta bättre vågor att surfa på. Nedför stranden kommer så Jonathan Pierce tätt följd av sina bandkamrater i The Drums. Surfbräda under armen och ett bländvitt leende. Bilden av amerikansk pop.

Lite längre bort på stranden sitter ett annat gäng. De ser lite sura ut. De urtvättade t-shirtsen och de avklippta jeansskjortorna klär dem liksom inte. Lite lojt tar en av dem upp en halvtom, avslagen Budwieserburk och kastar efter surfkillarna. Tillsammans beger sig sedan den svartsjuka gruppen in i stadens trängsel igen. Antagligen till ett garage där de kan få ur sig ilskan och avundet över att de inte är lika snygga. De här killarna är The So So Glos, The Drums mindre lyckade klasskamrater, jocks som hade sin storhetstid  i highschool och som nu försöker erövra den igen.

Det är minst sagt ovanligt att jag lyckas dra så här många associationer på bara en låt. Associationer som framåt spelningen bara blir mer och mer självklara.

För The So So glos är Brooklyn bara ett namn. Musiken har istället formats av americana, skatepunk och skramlig garagerock. Jag tänker främst på ett band som Black Lips när jag hör de gravt ironiska och skräniga, skrålande körerna. Synd att man som första band ut på Brooklyn/ Sweden inte får mer publik. Alex Levine försöker förgäves få igång dans men lyckas väl bara till hälften. Dock så hänger han inte upp sig på det utan koncentrerar sig fullt ut på att äga den lila scenen. Och det är något som han klarar utmärkt. Bandet backar upp honom perfekt och man håller det på en väldigt jämn nivå.

Jag tycke mig också skönja en ny Tim Harrington från Les Savy Fav. Denne minst sagt karismatiske frontman som gjort det till en regel att antasta publiken såväl verbalt som fysiskt under spelningarna.

Alex Levine är inte riktigt där än. Han hoppar ut i publiken och börjar dansa vilt. Hade han haft fler åskådare hade han lyckats. Det är jag övertygad om.