The Embassy – Life In the Trenches

The Embassy – Life In the Trenches

Betyg: 9/10

Då Bob Dylan 1965, bestämmer sig för att ta hjälp av en elgitarr på Newport Folk Festival så förargar han folk-puritaner. Då Ozzy Osbourne 1982, skiljer huvud från kropp på en fladdermus så rasar djurrättsaktivister. När en av medlemmarna i The Embassy börjar hoppa hopprep på scen blir jag förbannad.

Nej, kanske är ovanstående händelser inte jämförbara på något plan; kanske finns det bättre exempel. Likväl är dessa händelser intressanta i det att publiken här helt bortser från musiken. Artisten trampar på deras värden och blir på ett ögonblick för personlig. Torbjörn Håkanssons motionerande på scen är inte annat än nonchalans för mig. Musiken som spelades var underbar men hoppandet förtog nöjet och sedan dess har jag stått lite ambivalent inför The Embassy. När så Life In the Trenches kom så fick jag bortse från detta och ta bort filtret. Och så bra det blev.

Precis som de musikaliska jämlikarna i The Radio Dept. gjorde tidigare i år så har man här samlat på sig material som aldrig fastnat på fullängdarna. Att man mängdmässigt inte kan mäta sig med nämnda band är en oväsentlig detalj. För musiken är, som alltid när det gäller The Embassy, inget annat än älskvärd. Inledande You Tend To Forget samt St8 har vi hört tidigare och att de endast släppts på singel är ett mysterium då de med lätthet är två av bandets bästa låtar. Luftiga och samtidigt kristallklara gitarrer; eleganta trummor som konstruerar eleganta rytmer – allt faller på plats. Följer gör sedan lika briljant som rak pop. Däremellan har man skickligt lagt in instrumentella spår som tenderar till house och det mer experimentella, utan att tappa fotfästet. Melodierna men framförallt detaljrikedomen – varje liten ljudeffekt – gör att men hela tiden hålls kvar men också tillåts återvända och hitta nya fragment att tycka om. Samplingen i slutet av You Tend To Forget eller de droppande pipen i New Plans är bara två exempel.

Då man har strävat efter att göra en så komplett samling som möjligt så följer såklart svagare spår med men dessa faller snabbt i glömska. Den pretentiösa popen segrar återigen och Life In the Trenches sammanfattar på bästa sätt ett fantastiskt bands första decennium.