The Flaming Lips
Hultsfredsfestivalen, 14/6-2013

Det är få band som har en sådan beryktad liveshow som The Flaming Lips. Men på senare tid har bandets ljud blivit mer sparsamt och introvert. The Terror som släpptes tidigare i år är en antites till deras ofta euforiska liveshower. Frågan som ställs innan spelningen är om Wayne Coyne kan hoppa runt i en gigantisk hamsterboll eller ha med 30 personer som dansar i djurdräkter till The Terrors deprimerande och nakna textrader. Ganska snabbt står det klart att gruppen har skalat ner sin liveshow betydligt – de har minimerat Hultsfredsfestivalens största scen genom att flytta fram backdroppen nästan till scenkanten. Wayne Coyne står ensam på ett podium bärandes en babydocka medan han omges av pulserande ljusslingor. Det är en Flaming Lips-konsert i allra högsta grad, fast i en mindre spexig variant.

Precis som de anpassar sin liveshow till The Terror anpassar de även The Terror till liveshowen. De mörka låtarna blir helt plötsligt ett lyckorus (Try to Explain går från ballad till fullskalig explosion) och blir ännu bättre i liveformat. Deras välutformade setlist borde inte göra någon besviken. En av många magiska ögonblick sker under en allsång till den legendariska Race for the Prize i nedskalat format, vilket blir en halvvägsmarkör. Under andra halvan tillägnar Wayne Coyne en låt till My Bloody Valentines Kevin Shields (och informerar om att Shields inte blir hög innan en spelning, ”han är inte den killen”). Låten är något förvånande en cover på den odödliga ”Heroes” av David Bowie, som om det inte hunnits med tillräckligt med allsång. De gör om låten i sann Flaming Lips-stil, vilket gör att den passar in fantastiskt bra i showen.

Inför Do You Realize?? står Wayne Coyne och blickar ut över gryningen framför sig och säger att det är en ”once in a lifetime”. Efter ytterligare en allsång går bandet av scenen och Wayne verkar knappt medvetande om att ordinarie speltid är över. När de sedan kommer ut för extranummer får publiken Wayne att spela en halvt improviserad version av The Yeah Yeah Yeah Song där publiken står för ”yeah”-delen. Det går väl sådär. Men i slutändan sammanfattar detta den folkliga och magiska stämningen The Flaming Lips bjuder på. De är fortsatt en av världens bästa liveband, och visar att de kan anpassa liveshow efter skiva och vice versa. Deras liveshow är galen men också fullkomligt briljant.

Foto: Magnus Olsson