The Foreign Resort

Publicerad: 6 april 2012 av Jonas Larsson

The Foreign Resort är en trio bestående av Henrik Fischlein (gitarr), Mikkel. B Jakobsen (sång/gitarr) och Morten Hansen (trummor/sång) baserade i Köpenhamn, Danmark. De har lyckats blanda det bästa av två världar, nämligen: new-wave och post-punk. I beskrivningen på sin bandcamp kallar de sig själva för ”nu-gaze” och ”noise-pop” – själv kallar jag dom för det nya hoppet. Måhända att de även inkorporerar noise-pop, post-rock, shoegaze och dylikt, men faktumet står kvar att de påminner en hel del om de legendariska new-wave och post-punk band vars tid kom för länge sedan och likväl gått. Nordisk musik brukar vara bra och det här är inte ett undantag, men det som blir intressant är när norden väl kraftsamlat och lyckats skramla ihop spillror av det som var – för att ge det en helt ny touch och introducera den fenomenala blandningen till musikälskare.

År 2006 körde de igång på riktigt, med ambition att bli internationella. Nog för att det skulle ske, det kunde inte undvikas – under 2010 turnerade bandet i USA och byggde upp en någorlunda stor fanskara. Med över 85 bokningar, merparten av dom i USA, så lyckades de även bli en del av den uppkommande noise-pop scenen. Till stor del med hjälp av intervjuer och live-uppträdanden på radiostationer såsom 87.7 WNYZ, 91.5 WNYE och East Village Radio.

När allt det hårda arbete som det innebar avlönade sig, så släppte bandet sin andra EP. Om vi rullar tillbaka bandet några år så hade de redan släppt sitt första album. Vid namn Offshore, år 2009. Enda skillnaden var att det var självsläppt och mer utav ett promoalbum. När de nu rullat ut sin andra satsning, singeln Colleen 2011 – så var de fortfarande kvar i mörkret rent studiomässigt. Dock med en sannerligen imponerande grund att stå på. Resultatet som skulle komma på riktigt skulle bli just vad de betecknar som sitt andra riktiga släpp, nämligen den självbetitlade singeln: The Foreign Resort.

De beskrevs i väldigt goda ordalag på den danska varianten av tidningen Gaffa. Som en blandning av The Cure och Tears For Fears. Med låtar som Heart Breaks Down, Take A Walk och Torch It – så är cocktailen en perfekt kurering för allsköns melankoli.

Frontmannen Mikkel Jacobsen ville hävda att de numera visste åt vilket håll de skulle. Att de hade hittat ett sound de var nöjda med. Gruppen blev ännu mer sammansvetsad än förut och deras live-uppträdanden ännu mer dynamiska och fulländade. Tack vare detta så har det bland annat varit inkluderade på turneér hos andra välkända akter, som A Place To Bury Strangers och Swervedriver. I December 2011 så blev de handplockade och fick följa med The Raveonettes på deras turné som support. I Februari det uppföljande året, nämligen 2012 – så släppte de en video till låten Take A Walk, som ni kan bevittna längst ned.

Den sjunde Mars fullföljde de ett samarbete med bandet Downer, där de med gemensamma krafter återskapade Steve Nicks klassiker Stand Back från 1983. Samma dag besökte de även den danska radiokanalen Radio24syv där Mikkel blev intervjuad angående deras turné i USA och mycket mer. I samma månad, närmare bestämt den 8:e Mars skulle de egentligen släppt Scattered &  Buried, som till viss del är en remixplatta tillsammans med banden Sway och Novachild, men som även inkluderar tidigare outgivna låtar och helt nya. Uppenbarligen har det inte släppts ännu, men jag håller mina ögon öppna när det väl händer.

I kölvattnet av all succé så gav de sig ut på en mindre turné där de anordnat femton olika shower, där SXSW både som officiellt reklamjippo och show – varit inkluderat som ett stopp på vägen. Deras sista uppträdande under turnén var i Seattle med banden VibraGun, C’est La Mort och Blue Light Curtain. I och med detta så har de utan tvekan gjort bra ifrån sig, tackat för sig och åkt tillbaka till Europa.

Jag måste säga att det här bandet har en oerhört ljus framtid att gå till mötes, med tanke på hur mycket de redan gjort den korta tid de varit aktiva. Nu väntar jag bara på att de ska släppa Scattered & Buried och det blir någonting jag ser fram emot oerhört mycket. Det finns åtminstone ett nytt hopp för en blomstrande nytagning av de dagar man inte fått uppleva. På ett sätt är det banalt att man har letat så länge efter ett band som varit mitt framför näsan på mig, men med tanke på hur mycket radioskval det ligger emellan blir det också belönande på ett märkligt vis. Tänk dig när du öppnat ditt paket du fått från Posten och däri ligger det du beställt – tillsammans med en överraskande artikel du blir mycket glad av. Nästan som ett kinderegg första gången man öppnar förpackningen, och sedan när man ätit en del, upptäcker att det finns någonting inuti – bortom all sötlagd choklad.

Nej, det här är ett band ni bara måste uppleva. Börja gärna med deras första platta Offshore och lyssna sedan i kronologisk ordning. Ni kommer inte att bli besvikna. Det enda minuset är väl att de inte skrivit ut låttexterna på deras hemsida ännu.

Colleen, under the sky, full of stars!” – allt som börjar med ett flicknamn slutar gott. Njut av musiken och invänta den kommande festivalsommaren.