The Hives – I en klass för sig själva

The Hives

Siestafestivalen

Betyg 9/10

The Hives fortsätter vara The Hives i en klass helt för sig själva. Sveriges bästa liveakt levererar fortfarande.

Jag tror jag var 15 år när jag såg The Hives första gången på ett proppfullt och kaotiskt KB i Malmö. Det händer mycket på sju år men för The Hives står tiden stilla. I bara positiv bemärkelse. De satte ribban högt och har därefter ständigt haft hög nivå på scenen. Det är otroligt tacksamt. Man vet alltid vad man får men ändå blir positivt överraskad varje gång.

Visst kan bandet få lite halvtaskiga skivrecensioner men live är de absolut ett av våra främsta . Samma band som jag såg för sju år sedan stod igår på Siestafestivalens största scen iklädd frack och hög hatt.

Spelningen börjar med att en mikrofon glappar, vilket i sin tur gör att energin höjs ytterligare till andra låten. En stor bild av Howlin Pelle som marionettdockspelare pryder bakgrunden och det är han som styr vad som är som en enda maffig kaotisk teaterföreställning. Bandet är The Hives, vi i publiken är The Hives och våra mammor heter The Hives, vilket Howlin Pelle flera gånger under kvällen konstaterar med frågan ”Vad heter er mamma!?” varpå publiken svarar ”The Hives!”

Det bjuds på en salig blandning av gamla och nya låtar, vilket publiken verkar älska. Till höger om mig står en kille, ensam i fullkomlig eufori och tokdansar. Bakom honom står två ordningsvakter och tittar förvirrande. Ordningsvakterna som Howlin Pelle någon låt senare beordrar att sätta sig ner tillsammans med resten av publiken under låten ”Hate to say I told you so”.  Låten som sen får alla att resa sig upp, explodera och dansa tillsammans med vad som alltid kommer att vara samma The Hives, som jag kommer få mycket svårt att tröttna på.

Jag sätter inte 10 som betyg. Jag vill fortsätta bli överraskad av Howlin Pelles storslagna cirkus.

 

Foto: Jens Jonasson Trulsson