The Internet, Purple Naked Ladies
Betyg: 8/10
”Kokain har fått en ödesdigert stor roll som illegalt narkotikum, eftersom det i mer eller mindre ren form har exceptionellt stark centralstimulerande och euforiserande verkan. Kokain lär vara den mest vanebildande av alla kända missbrukssubstanser.”
Trots nationalencyklopedins beskrivning så överväger jag att svara ja på Sydney Bennets – mer känd som Syd The Kyd – förfrågan i spår 5. Nu är det lyckligtvis bara ljud i mina hörlura men låten, Cocaine featuring Left Brain, är omåttligt smittsam: en enkel introslinga och Syds förföriska röst ekandes över minimalistiska rytmer; utsvävande americana som styckas upp av trummaskinen.
Att Odd Future-kollektivets blyge beat-makerska tillsammans med Matt Martians skulle släppa en skiva i samma alternativa R’n B anda som Frank Ocean var aningen oväntat. Som Stevie Wonder på syra har man sagt i intervjuer. Tankarna dras också till Sade, men ändå mer nära. Sydneys – för det här är framförallt hennes skiva – stilsäkra röst definierar ännu en gång coolhet för mig. Ena stunden slackigt sensuell för att i nästa bli skör och sårbar. Hon kan både krossa hjärtan kraftigare än de flesta sångerskor men också låta sig krossas.
I Gurl skapas ett suggestivt, svårfångat gung. Den välpolerade ytan är illusorisk. Pyramid Vritra inleder med en tillbakalutad ångerfull stämma med endast trummor som sällskap; Syd tar över i en kaosartad refräng och övergår i spröd sång. Många låtar är så här nakna, så avskalade till benet men jag övertygas ändå mer och mer. Beatsen är så intrikata och kreativa att man kan återvända till många av spåren flera gånger om. Det är ett detaljernas album, lager av ljud och ord att lägga märke till. 14 spår tillåter också en långsam förändring som annars skulle förstöras i spretighet. Det inledande spårets instrumentala, drömska rymdrytmer är på ytan motsatsen till nummer 9, Lincoln featuring Left Brain & Mike G. Ändå är dess djupa electro-blues så sammanvävd med Violet Nude Women, ja, med hela skivan. Som en gömd röd tråd. Kanske är det denna röda tråd, smartheten, som också blir fallet. Svängarna tas aldrig ut än bara några få millimeter och det exploderar aldrig även där man kan känna gnistorna . En spricka i en annars perfekt ljudbild.
För att ta mig högre, till en mer kulört verklighet och längre nätter behövs däremot inget annat är The Internets musik. Nog så euforiserande.