Nyzeeländarna i The Naked and Famous har sångarna Alisa Xayalith och Thom Powers som frontfigurer. De två har i åtta år varit romantiskt involverade, men förkunnade för ett tag sedan att relationen tagit slut. Simple Forms är deras tonsatta uppbrott, och att de skrivit texter tillsammans om hur deras förhållande gått i bitar är nästan omänskligt professionellt. Men det emotionella tumultet har de tagit tillvara på och kanaliserat in i musiken. Simple Forms berättar rakt igenom om hjärtesorg, desperation, kärlek och hat från båda parters perspektiv i stället för bara den enas. Resultatet är något som lyckas med att kännas nyskapande, trots det redan välutforskade temat om krossade hjärtan.
Tillsammans med elektroniska beats och postpunkiga toner till ärliga och pricksäkra texter är skivan medryckande snarare än nedtyngande. Musiken är explosiv, men låtarna hade gjort sig minst lika bra omskrivna till ballader. Likt ett karaktärsdrag för The Naked and Famous känner du dig bekvämt bekant med deras uppstudsiga syntslingor, som funnits med sedan Passive Me, Aggressive You, deras första album från 2010. Stundvis gör det att Simple Forms liknar en förlängning av debuten mer än en ett album som kommit ut sex år senare. Trots detta finns det fördelar med säkra kort, vilket ger bandet en sammanhållen ljudbild, även om det ibland kan verka som att de är kvar i samma gamla hjulspår.
På albumet sjunger Alisa och Thom med sina ljusa och kompletterande röster sig igenom sitt uppbrott utan att lämna lyssnaren i tårar. De förmedlar ett budskap om att spänning och urladdning kan vara lika viktigt som att få gråta ut till musik. Både dans och fosterställning krävs för att stilla ett förtvivlat inre, där The Naked and Famous erbjuder ett soundtrack till det förstnämnda. Det är som att de tar sig igenom de fem stadierna av sorg på Simple Forms – förnekelse, ilska, förhandlande, depression och acceptans – utan att nödvändigtvis ta sig an dem i den ordningen.
Higher inleder skivan och har en refräng som skriker till dig och gör att du lätt skriker med. Samspelet mellan Alisas och Thoms röster ger en extra dimension till desperationen över att vilja vråla ur sig sin ilska och frustration. Det är genomgående på hela skivan att de tar sig an olika teman för att komma över någon, vilket gör att du trots den stundvis sorglösa popen inte lämnas oberörd av sångtexterna. Speciellt på låten Losing Our Control (”What are you saying? / Like there’s nowhere else to go / What are you saying? / Please please please pick up the phone”) är det som att de försöker förhandla om separationen, som om de inte riktigt vore klara med varandra. Deras röster ekar in i varandras i refrängen om hur de inte riktigt kan förstå vad som skett.
The Naked and Famous har alltid överskridit genrer genom att blanda nästan ren rock med elektronisk pop, något de även gör på Simple Forms. I kombination gör de sig bra, som på Laid Low och The Runners, där starka trummor och distade gitarrer gifter sig fint med de 80-talsinspirerade syntarna. Det är främst på låten Backslide som det blir ett plattare fall där rocken får ta överhanden, vilket påminner mer om en kombination av HIM och Paramore än om The Naked and Famous. Backslide fungerar dock som depressionssteget i albumet, med rader som ”Who’s to say that you won’t find love again”, men i helheten blir det den enda av sitt slag. Hade det jämnats ut mer med ännu en argsint, lika rockig låt hade skivan kanske känts mer balanserad.
Det allra sista steget i sorgbearbetning är acceptans, vilket den avslutande låten Rotten vackert förmedlar. Den knyter ihop albumet med en finstämd ljudbild, och efter att de tagit lyssnaren genom en något vinglande sorgeprocess är det som att uppnå katarsis. Låtens uppbyggnad och tempo är något mer svävande än de andra, men musiken är den mest intressanta och välskrivna på hela skivan. Texten känns som alla de andra låtarna på skivan kombinerat, likt en summering av ett tal där alla de viktigaste delarna upprepas för genomslagskraft. Kombinerat med den lugna elektroniska musiken skapar detta ett värdigt avslut på Simple Forms. Det visar även på vart bandet kanske är på väg i framtiden, om de nu fortsätter göra musik tillsammans efter Alisas och Thoms uppbrott.