The New Improved Hypocrisy

Det var ett tag sedan jag stiftade bekantskap med den här låten. På en bootleg från en livespelning i New York spelade Radio Dept en låt vid namn ”New Improvement”. Här hade man gått tillbaka till det drömskt melankoliska popsound som utmärkte Pet Grief. Låten fanns även med på bootlegs från spelningar i Lund och Moskva, och blev snabbt en snackis i forumkretsar. Tidigare hade den även haft namnet ”New Improved” och det blev allt svårare att älska en låt som bara verkade ha tillfälliga och utbytbara namn. Men så är du nu här till sist, i officiell och permanent form. ”The New Improved Hypocrisy” släpps bara ett fåtal dagar innan valet, och är en utveckling av tankarna på ”Freddie And The Trojan Horse” – en känga dedikerad till Alliansen.

Utan att gå in på det politiska spåret om vad som är rätt och fel kan man enkelt konstatera att det här är en låt som känns. Både textmässigt och musikaliskt.

Reallocating property
We engender transformation
We’re not concerned with poverty
Just the rebirth of a nation
No time for hesitation
Not even on occasion

Det är en orädd attack som leds av en av de mest perfekta gitarrmattor bandet skapat. Ett molnigt svävade, en disig äng, ett lyftande flygplan, ett uppvaknande. En alldeles perfekt balans mellan mjuka gitarrer och ”The Worst Taste In Music”-synthen.

This will be our legacy:
A vengeful population
It’s part of our conspiracy
And our motivation
And who needs integration
When we’ve got isolation?
It’s the rebirth of a nation
The rebirth of a nation

När första raden i andra stycket konstateras spelar det egentligen ingen roll vilken färg, åsikt eller person man röstar på. Duncasons röst har sällan låtit bättre och hela låten är egentligen en enda stor utveckling av soundet bandet hade på sin andraplatta.

We don’t mind democracy
We have our ways around it
This new improved hypocrisy
Will help us to impound it
An old school education
Will show this generation

En tempoökning, ett synthbreakdown. Få lyckas göra politisk musik för alla parter, men Radio Dept lyckas, trots sin mycket kritiska syn på högerblocket. Det är en uppläxning av Sverige som det ser ut idag, men skulle lika gärna kunna ha varit en dyster kärlekshistoria skriven en orolig natt i ensamheten, sett till hur gitarrerna kittlar hjärtat. Där ”Freddie And The Trojan Horse” i mitt tycke är en av bandets sämre låtar (utan att vara dålig) – en riktning jag är glad att bandet inte fortsatte på –  har man på ”The New Improved Hypocrisy” lyckats bevara den nostalgiska känslan som andas bilder tagna med en engångskamera och suddiga romantiseringar om livet som det var förr. Det här är kanske det bästa bandet har släppt från sig i år. Det här är musik som påminner om de ljuvliga åren 2003 – 2006, då Radio Dept skapade popmusik som, om det finns någon rättvisa i världen, går till musikhistorien.

Slutsatsen är att skåningarna vinner titeln ”Bästa vallåt 2010”, trots att genier som Mange Schmidt hotar.

Text: David Winsnes