Fascismen härjar i Europa. Den rider över demonstranter, bygger murar, segregerar och mördar. Den finns i vardagen, på ledarsidorna, i regeringen. Samtiden har förvandlats till en dystopisk novell och distinktionen mellan det goda och det onda börjar suddas ut i takt med att rasismen försiktigt normaliseras. Men det finns ljusglimtar: en statsminister som vägrar samarbeta med Sverigedemokraterna, folkliga demonstrationer och enskilda individer som aktivt använder sina plattformar till att uttrycka sitt missnöje. The Radio Dept. tillhör de sistnämnda. Politiken har alltid funnits med i deras musik, men med singeln Death to Fascism från 2014 påbörjades en ny era där missnöjet inte längre kunde förväxlas med någonting annat, inte tolkas apolitiskt, utan istället praktiskt taget skreks ut: ”Death to fascism, freedom to the people”. Running Out of Love börjar där Death to Fascism slutade: i ett dystopiskt politiskt klimat där möjligheterna till förändring känns svåråtkomliga, men möjliga.
Running Out of Love skriver oss ofta på näsan. Övertydligt, nästan påträngande, rätt i ansiktet. Swedish Guns är ett sådant spår, med en skickligt riktad känga mot vapenindustrin och Sveriges roll i den. De har till stor del gett upp det skämtsamma och ironiska som florerade i tidigare låtar som The New Improved Hypocrisy eller Freddie and the Trojan Horse och övergått till en mer direkt attack. Ett par oneliners hinns med, som ”racist goons / the kind of guys you would not like to spoon” i den poliskritiska We Got Game, men i deras numer mer revoltinriktade angreppssätt bidrar det inte till mycket mer än ett skymtande smil.
De är punkigare i sin retorik nu, något som också märks av i musikens uppbyggnad. Syntarna är hårdare, trummaskinerna stadigare och mer kraftfulla, basgångarna djupare. De är mer maximalistiska än någonsin förr, utan att tumma på det spröda i Johan Duncansons röst. Det ömtåliga i deras sound finns kvar i uppdaterad skepnad. Balansen med det hårda och distade mot det mjuka och dimmiga är hänförande, där varje spår kompletterar det föregående. När albumet slutligen kulminerar i den majestätiska, housedoftande Teach Me to Forget är det med en märklig optimism, någonstans i övergången mellan det externt och internt politiska. Det är den perfekta representationen av The Radio Depts musik – kärnan är politisk men meningen existerar ändå på så många olika plan och kan skräddarsys till det man vill att det ska betyda.
Running Out of Love är ett otroligt välbalanserat album, genomarbetat och genomtänkt. Det har det mesta. Något för nostalgikerna, något för de som hellre vill blunda och något för revolutionärerna.