The Shins, ett enda stort antiklimax
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

The Shins

Peace & Love

Betyg: 4/10

Den amerikanska kontinenten representerar diversitet och mångfald i många hänseenden. Musik är ett av dessa. Allt från Brooklyn-pop till sydstatsrap. Men när vi snackar om The Shins får vi förflytta oss till indiemekkat Portland, Oregon. Längs den amerikanska västkusten hittar vi solkysst lokalpatriotism, grungens urmoder och just det, indiekidsens paradis.

Det känns som att vi väntat länge på The Shins. Åtminstone jag personligen. Bortser vi spelningen i våras, lär det ha varit urminnestider sedan man senast nådde minimalismens stilistiska dekorer på skandinavisk mark. Tillsammans med Modest Mouse var The Shins med och satte stora avtryck i mina tonår. Efter att ha fallit handlöst in i både Franz Ferdinands och Bloc Party, var det ur dessa amerikanska indieälsklingars händer jag fortsatte äta.

Men redan efter första låten känner jag, varför väntade vi ens?! Att publikuppslutningen är bortom alla glåpord jag besitter är inte bandets fel, men det adderar en känslan av avslagenhet. Inledande Kissing The Lipless är precis så tragisk och som titeln ger sken av. Följande Caring Is Creepy är ett lyft från den avgrund man inlett med, men inte ens här lyckas man lyfta till de nivåer man kan förvänta sig av ett band som The Shins.

Redan som tredje spår hittar vi Simple Song från nya Port Of Morrow. En singel, så mycket bättre än plattan, som till och med fick oss att tro att The Shins skulle gå från ett band med några enstaka singlar till ett album fylld med gränslös kärlek. Men inte heller denna gång blev det jackpot.

Att spelningen på Berns tidigare i våras sålda ut rekordsnabbt märks inte av på Peace & Love. Här finns det mer gräs än personer framför scen. Och efter klassikern Phantom Limb hoppas alla att spelningen är över snabbast möjligt, inklusive The Shins.

Foto: Magnus Olsson